Workshop inspirerar barnen att upptäcka sin närmiljö
Plastringarna bildar hål och i dem kan man skapa olika roller.
Kan man tappa upp Fanta ur en kran på väggen till Södervärns vattentorn? Eller hitta diamanter på marken nedanför?
Ja, det går alldeles utmärkt, i alla fall om man följer med sju förskolebarn och två kulturpedagoger på en promenad runt byggnaden.
För några månader sedan startade BID Malmö ett projekt som ska undersöka hur små barn uppfattar miljön kring sin förskola. Men det handlar också om hur de ser på sin väg till och från det som är deras vardagsmiljö. Hittills har barn från elva förskolor i Sofielund och Möllevången deltagit i promenader och filmade intervjuer och beskrivit det som de lägger märke till – det som är trygga punkter och annat som är lite okänt.
Scenkonstnären och kulturpedagogen Elin Kattler och rörelsepedagogen Karin Wiknertz kommer från Kreativt lärcentrum, ett samarbete mellan förskoleförvaltningen och kulturförvaltningen. De har bjudits in att delta i projektet, och deras workshop HÅL har blivit ett uppskattat programinslag. I samspel med material, musik och miljö sätter de fart på barnens fantasi och använder kroppen som uttrycksmedel.
Vad är ett hål?
Den här gången är det sju barn från Ånglokets förskola som kommit till Södervärns vattentorn. De sitter tätt intill varandra på trappan tillsammans med Käthe Svensson, förste förskollärare, och Åsa Kristoffersson, förskollärare.
I början är de ganska avvaktande när Elin Kattler ber dem ge exempel på vad som kan vara ett hål. Men de får hjälp av runda tavlor som visar en navel, en ost, en mun och ett hål på en strumpa. Karin Wiknertz berättar om vattentornet, att det finns två miljoner liter vatten där inne. Tyvärr är det ingen som har en nyckel till dörren – men i nästa sekund är barnen inne i hennes lek och försöker öppna med var sin låtsasnyckel. När de väl kommit in genom den knarrande porten klättrar de i luften på de höga trappstegen för att kunna komma upp till toppen.
Bara fantasin sätter gränser
Kreativt lärcentrum håller till i Mazettihuset och är en mötesplats för barn och pedagoger på Malmös kommunala förskolor. Elin Kattler och Karin Wiknertz har arbetat fram workshopen HÅL som ska ge förskolebarnen möjlighet att inspireras av varandra till att undersöka världen omkring sig. Det är bara fantasin som sätter gränser när barnen är med och bygger sina upplevelser med utgångspunkt från sina egna rörelser.
”Vad kommer ut ur väggen?”
Många av barnen, som är mellan tre och sex år gamla, brukar passera vattentornet till och från förskolan men de har aldrig varit så nära inpå tidigare. Men nu är det dags att studera hur det ser ut på nära håll.
Karin och Elin vill att barnen ska undersöka vad huset är byggt av. Tegel, blir svaret. Men så plötsligt sticker det ut ett järnrör från väggen – och vad kan det komma ur det? Är det en kran som man kan tappa ut en kall dryck från? Barnen diskuterar om det är Fanta eller Pepsi och är snabba med att sträcka fram var sin låtsasmugg och börja dricka.
”Är det en diamant?”
Expeditionen fortsätter med att Elin delar ut kartongbitar med ett runt titthål i ena änden, så att vi kan undersöka husets fasad lite närmare: hitta utbuktningar, kolla mönstret som blir mellan några tegelstenar och murbruksförbandet. Och vad ligger på marken? Det syns tydligt att det är en stor diamant – stenen glittrar.
– Det är spännande att se hur barnen reagerar på de här övningarna, säger Åsa Kristoffersson, förskollärare på Ånglokets förskola. Det sätter igång så många tankar hos dem och det är fantastiskt att få följa två så engagerade pedagoger som Karin och Elin.
Utveckla stadsmiljöerna
– Vår workshop är också en blinkning till fastighetsägare och arkitekter så att de inte glömmer bort barnens upplevelser av vad som är lekskapande när man ska utveckla stadsmiljöerna, säger Karin Wiknertz. Allt behöver inte vara räta linjer och kal betong.
– Den här förmiddagen blir ett bra komplement till det projekt vi har på förskolan just nu, säger Käthe Svensson. Vi konstruktionsbygger utomhus med olika material och alla verkar tycka att det är roligt.
”Allt var jätteroligt!”
På idrottsplanen framför vattentornet har kulturpedagogerna lagt ut en massa färgglada plastringar. Elin Kattler tar med sig barnen dit och snart är alla igång med att hoppa i ringarna och spela olika roller. Till slut lyckas de samla ihop de flesta ringarna till en rullande boll.
– Allt var jätteroligt, säger Nabila, 5 år, när alla har samlats igen och det är dags att gå tillbaka till förskolan.
Men först är hon med och räknar alla fönster på ena sidan av vattentornet och hon meddelar stolt att det är tjugo-arton fönster.
Fyraårige Frans är lika tillfreds med allt som han har upplevt under en knapp timme vid vattentornet.
– Jag grävde ett eget hål i marken, berättar han. Och jag vill gärna komma tillbaka!
Text och foto: Marie Bosund Hedberg
Läs mer
”Att rita är att kommunicera”: intervju med animatören Lasse Persson.
