En fredsillustration för Ukraina
Ukrainska Sofi Boichenko har tecknat under nästan hela sitt nittonåriga liv. Fantasyvarelser, historiska krigare, psykisk ohälsa, upplevelser av kriget med mera. Nu bidrar hon till Seriestaden Malmö med en fredsillustration för Ukraina.
Designkursen hon tog som utbytesstudent på Malmö universitet under våren slutade nyligen. Just nu kollar hon på olika, mer renodlade, konstutbildningar på högre nivå i antingen Storbritannien eller Tyskland. Hon skulle vilja ha ett större nätverk och gemenskap med fler konstnärer.
– Jag har gjort massa olika saker, men om jag ska gå till djupet av mig själv och vad som är typ målet med mitt liv så är det nog konst och tecknande, säger hon.
Sofi Boichenko kom till Malmö som utbytesstudent. Nu medverkar hon i Seriestaden Malmö.
Sofi är uppvuxen i den ukrainska huvudstaden Kiev, där nästan alla hennes klasskompisar pratade ryska och ville vara en del av Ryssland. Sofi pratade ukrainska som sina föräldrar, ville ha ett självständigt Ukraina och vara med i EU.
Konstskola från förskolan
Sofi Boichenko gick på konstskola från förskola till gymnasieålder och tecknade under många år ganska ofta patriotiska bilder med kosacker, hästar och andra historiska motiv. Hon var med i teckningstävlingar på samma tema och fick ta emot priser och skaka hand med ukrainska celebriteter
– När jag låg i min mammas mage brukade min pappa sjunga traditionella ukrainska sånger in genom naveln på min mamma. De brukar skämta om att det var därför jag blev som jag blev, skrattar hon.
Den bild som fångade BID Malmös intresse var en svartvit illustration av en pegasus, en sagoinspirerad stegrande häst med både vackra och otäcka, hårda och mjuka inslag. Sofie hade gjort den som födelsedagspresent till en väninna. Om det det skulle vara en bild som skildrade den pågående konflikten mellan Ryssland och Ukraina så kände Sofi dock att hon hellre ville göra något annat. Till slut blev det en bild av en maskros som växer upp ur asfalten.
– Eftersom jag oftast tecknar fantasy och magi, så var min första idé en blomma med en ny stad inuti blomman, och att denna stad växer upp ur ruinerna i Kiev. Men seriestadens projektledare Jenny Holmlund menade att det måste vara en enklare bild, och det fick inte heller vara några ruiner. Så nu är det en maskros bara. Och jag kan förstå det; det är ju barn som rör sig i området, och vissa saker blir kanske för svåra, eller för deprimerande.
Teckning kan fungera terapeutiskt
En av hennes favoritartister är Marilyn Manson.
– Han har sagt att konst inte behöver vara vacker utan kan få vara ful också. Teckning kan dessutom fungera terapeutiskt. Det är många av oss som när vi mår dåligt målar blod, monster, smärta och lidande, och efter att ha fått ut det på pappret så känns det bättre. Men sen är det kanske inte den typen av konst som folk köper, de flesta vill ha något vackert eller fint som är trevligt att titta på. Oftast försöker jag också att måla vackra saker. Min största skräck är att dö innan jag har målat något vackert eller värdefullt, säger Sofi Boichenko.
På sistone har hon vid sidan av illustrationer börjat experimentera även med serier och grafiska historier, för att skildra bland annat kriget och psykisk ohälsa.
– Jag jobbar mest med bild och inte så mycket med text. Huvudpersonen är ganska introvert, haha. Men det är roligt att testa något nytt; när man har flera bilder behöver man fundera på ordningen på bilderna, vilken som ska vara större eller mindre, och sådana saker. Jag har mest tecknat för mig själv hittills, men i framtiden kommer jag kanske försöka sälja mina grejer mer, och kanske även publicera mer på sociala medier, säger hon.
Text & Foto: Anna Karlsson
Fotnot: Som konstnär kallar sig Sofi Boichenko för Selpyre (Cелфір med ukrainsk stavning).
