Röd runda
Allmänna sjukhuset
På 1880-talet hade Medicinalstyrelsen mycket att erinra om vad gäller standarden på Malmös dåvarande sjukhus, beläget vid Slottsgatan. Ett nytt modernt sjukhus behövde se dagens ljus. 1890 anvisades den nuvarande platsen och man beslutade att bygga i så kallad paviljongstil för att successivt kunna utöka antalet byggnader efter behov. Budgeten för hela området, alltifrån sjukhusbyggnaderna till stallbyggnader, ishus, badkar och klosetter landade på 360 000 kronor. Salomon Sörensen fick uppdraget att rita och planlägga området. Från hans tid finns idag endast huvudentrén mot Södra Förstadsgatan från 1896 kvar.
Södervärns station
Södervärns station uppfördes 1886 och låg då vid järnvägen Malmö-Ystad från 1874. I begynnelsen var det ångtåg som gällde och faktiskt var samma färdmedel aktuellt även i slutet – då i kombination med de karaktäristiska orange-gula rälsbussarna. På den äldsta bilden syns unionsflaggan Sverige-Norge (även kallad Sillsallaten) pryda stationshuset, vilket gör att vi kan tidsbestämma bilden till innan 1905.
Sträckan Södervärn–Falsterbo lades ner 22 augusti 1971. Stationshuset revs i januari 1981. Därefter förföll bangårdsområdet och blev skräpigt, överväxt och ödsligt under några år innan det nya, uppfräschade Södervärnsområdet anlades.
Auktionskammaren, Södra Förstadsgatan 101
Till vänster i bild sticker ett spetsigt tak upp, alldeles under de avlövade trädgrenarna. Det är taket till det som senare blev Auktionskammaren. Byggnaderna var ursprungligen stallar till hästspårvägen. När den ersattes med elektrifierad sådan blev byggnaden istället brandstation 1911, station Söder. Det var den fram till 1916 och man delade byggnad med en polisstation. Huset till höger står kvar än idag, låt vara att de vackra balkongerna har försvunnit.
Omnibusstationen (fotografen står snett över gatan, ungefär vid livsbutiken i kv. Lekatten)
1887 startade trafiken med hästspårvagn, då i privat regi. 1897 bildades ett omnibussbolag och redan samma år fanns två hästomnibussar i trafik. Inte förrän 1905 tog staden över den kommunala trafiken och året därpå elektrifierades spårvägen. Kommunala busslinjer fanns i staden från 1929, men samtidigt fanns också privata busslinjer som konkurrerade, de var billigare att åka med. Den första busslinjen i Malmö hade nummer 16. Nummer 15, som syns på bilden, gick från omnibusstationen till Kulladal. På bilden syns Fricksgatan till höger i kvarteret Abel, ett kvarter som har omvandlats helt sedan bilden togs.
Fricksgatan 5
Ett litet stationssamhälle, vid nuvarande Södervärn, uppstod vid järnvägen Malmö–Ystad. Några av de små gathusen med trädgårdar framför finns fortfarande bevarade på Fricksgatans södra sida, trots rivningshoten under det tidiga 1970-talet. I nummer 5 fanns i slutet av 1800-talet en matservering som A. Hansson förestod.
Claesgatan 5
Claes Nestor Siegbahn har gett namn åt gatan. Han var handelsbokhållare och ägde tomter i kvarteren Abel, Blenda, Christoffer och Daniel, alltså där gatan går fram. Claes var kompis med både Otto Fredrik Frick och Bengt Göran Ahlman som också gett namn till gator intill.
1971 hotades fastigheten av rivning och de boende protesterade mot det de kallade rivningsmaffian.
På affischen står: ”Varje människa skulle ha rätt att bo där han trivs. Vi på Claesgatan 5 är också människor. Vi vill inte flytta till en steril Rosengårdatmosfär. Vi trivs här. Stoppa rivningsmaffian!”
Ekströms skomakeri, Sofielundsvägen 18
Här står skomakaren själv i dörren och hälsar oss välkomna! En dörr som nu är igensatt och ett hus som är kraftigt förändrat. Malmös store jugendarkitekt Oscar Hägg ritade huset som stod klart 1906. I stuckaturen syns bland annat en vaksam uggla och en stickande dam vars katt leker med garnnystanet. En vacker fasad en gång, men där bakom dolde sig små lägenheter utan större bekvämligheter och med utedass på gården. Huset innehöll ursprungligen 34 lägenheter med 1 respektive 2 rum. 1976 plockades balkongerna ner och de flesta av fasadens dekorationer försvann. Lägenheter slogs ihop och 34 stycken blev 19.
Stenbockens bryggeri, Sofielundsvägen 21, Brf Stenbocken
Bostadsrättsföreningen har fått sitt namn efter kvarteret Stenbocken, som i sin tur fått namnet efter bryggeriet med samma namn som en gång låg på denna plats. 1897 startades Stenbockens bryggeri av dansken Christian Willerup. Richters flyttade in 1913. Bryggeriet upptog halva kvarteret, andra halvan blev ett koloniområde med lotter för de anställda. Richters hade även en liten vattenfabrik i samma kvarter under Betlehemskyrkan. I början av 60-talet flyttade man till Malmqvists bryggeri vid Ystadvägen, anläggningen revs 1961. Hela kvarteret byggdes till bostadsrättsförening i HSB med 410 lägenheter och några affärslokaler.
Torghandeln, Möllevångstorget 1
Torghandeln startade på Möllevångstorget redan när torget anlades i början av 1900-talet, bilden är från 1915. Det kunde vara svårt för arbetarkvinnorna i kvarteren omkring att handla hos de olika försäljarna, då det inte gick att köpa på kredit på torget – något de var vana vid från de små hökerierna och butikerna i smågatorna omkring. Många av männen hade osäkra inkomster, inte minst i tider av strejk och lockout. Därför var det i början främst pigor till bättre situerade som handlade på torget. Det stora vita huset i fonden stod klart 1907 och ritades av Harald Berglin.
Herta Wirén, Möllevångstorget 3
I oktober 1906 flyttade familjen Larsson in i det nybyggda huset. Familjen innehöll åtta personer, sex barn och två vuxna. Fadern var murare och fackligt engagerad. Lägenheten var en enrumslägenhet med ett bra kök med fönster åt gården, en stor järnvask, en glänsande svart spis med bakugn, en rymlig garderob och en väl tilltagen tambur. En av döttrarna, Herta Larsson, blev med tiden känd författare med efternamnet Wirén. Få har som hon skildrat Möllevången vid 1900-talets början. Debuten från 1975 heter ”En bit bröd med Anna” och följdes av ytterligare sju romaner.
Mitt på Möllevångstorget
Redan på 1500-talet började man odla på Möllevången, då kallad Österwången. På en av de äldsta bilderna över Malmö, ur Braun och Hogenbergs Civitates orbis terrarum från 1588, kan vi i förgrunden, söder om rörsjöarna, se ett antal möllor – området som senare blev Triangeln och Möllevången. Under sent 1700- och tidigt 1800-tal var industrikapitalisten Frans Suell d.y. en av dem som ägde jord här. Uppdelningen av tolv jordar behölls till sent 1800-tal. I övrigt bebyggdes inte Möllevången förrän under tidigt 1900-tal. Torget lades ut 1901-1904 och de flesta husen runt torget stod klara 1906. Statyn Arbetets ära invigdes 1931.
N.P. Möller – fastighetsskötare, Simrishamnsgatan 16
Den vänlige och timide N. P. Möller blev folkkär som fastighetsskötare i teveserien med samma namn i början av 1970-talet. Beledsagad av hunden Calle och ständigt gnabbandes med den snabbkäftade ”Skogan” i speceriaffären i samma fastighet rörde han sig runt Möllevången i sitt dagliga liv. Grannen ”Danskdödaren” – spelad av Janne Malmsjö – pratade ständigt om gamla fotbollsbedrifter och drack ofta för mycket. På bilden syns i mitten huvudpersonen själv, spelad av Nils Ahlroth, och seriens skapare Jacques Werup, Åke Wihlney, Håkan Ersgård och Frank Andersson. I serien hette gatan Solgatan, men inspelningsplatsen var denna och många utemiljöer filmades här på Simrishamnsgatan.
Otto Grimlund, Kristianstadsgatan 7
Huset ritades av arkitekten Hans Thyselius och stod klart 1907. 1917 bodde journalisten Otto Grimlund i huset. Med tiden blev han först kommunistisk politiker, senare socialdemokratisk. Den 12 april 1917 mötte han Vladimir Iljitj Lenin i Trelleborg och lotsade denne via Malmö och Stockholm till Ryssland. Lenin hade befunnit sig i landsflykt, men Tyskland som ville få slut på kriget i Ryssland hade bestämt sig för att hjälpa bolsjevikledaren hem. De båda blev vänner på vägen och vänskapen varade till Lenins död. Grimlund blev ledande inom hyresgäströrelsen. Tillsammans med Sven Wallander tog han initiativet till att starta Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening, HSB.
Sigrid Vestdahl, Kristianstadsgatan 12
Då huset var nybyggt flyttade Sigrid Vestdahl in. Som barn var hon väldigt studiebegåvad med höga betyg, men föräldrarna hade inte råd att låta henne studera vidare. Istället arbetade hon på Berlings stråhattsfabrik men var också engagerad i den socialdemokratiska ungdomsrörelsen. Där träffade hon sin fästman, Per Albin Hansson. Sommaren 1908 föddes deras gemensamma dotter Anna-Lisa. Prästen skrev i församlingsboken att dottern var ”oäkta” och att Sigrid ”levde i samvetsäktenskap med ekonomiskt kontrakt” med redaktör Hansson. 1910 flyttade familjen till Stockholm där Per Albin så småningom blev Sveriges statsminister.
Kristianstadsgatan 16
I detta hus ritat av arkitekten Hans Thyselius fanns en gång Centralmejeriet. Verksamheten grundades 1907 och fanns ursprungligen på Amiralsgatan 8. Då företaget utvecklades och rationalisering behövdes flyttade man 1923 in i den egna, nybyggda fastigheten på Kristianstadsgatan. Företaget drevs som försäljningsmejeri av mejeriprodukter och distributionen skedde genom firmans egna butiker, belägna i olika stadsdelar i Malmö. Runt sekelskiftet 2000 fanns en biograf inne på gården och i den gamla mejeributiken har även Café Glassfabriken huserat i modern tid.
Kristianstadsgatan 17
En av Sveriges stora sångare och jazzmusiker genom tiderna var Gunnar ”Siljabloo” Nilson (1925–1989). Smeknamnet fick klarinettisten från en bop-låt som han själv skrev 1953 och som blev en stor hit. Han var även känd som scatsångare och firade stora triumfer som sådan. Under en period i sitt liv hade han svåra alkoholproblem och i början på 1970-talet bodde han, bortglömd och illa däran, i en lägenhet på Kristianstadsgatan 17. Senare blev han nykter och gjorde framgångsrik comeback. Jacques Werup har gestaltat Siljabloos liv i nyckelromanen ”Lev länge – dö ung”.
Kristianstadsgatan 19
Den produktive arkitekten Oscar Hägg inte bara ritade detta hus (med adress Parkgatan 29) – och huset mittemot (nr 21), han bodde också tillsammans med sin familj högst upp i huset fram till sin död 1959. Hägg var en av Malmös mest berömda arkitekter under jugend-epoken och har ritat många byggnader som fortfarande finns i stadsbilden, inte minst i Rörsjöstaden. 1977 utbröt en vindsbrand i huset som då var obebott och rivningshotat. Glädjande nog har bostadsföreningen Brf Källorna de senaste åren rustat upp fastigheten och även satt upp balkonger igen, precis som då huset var nytt.
Rondellen
Kärt barn har många namn, så även denna rondell. Huset på bilden är ritat av arkitekten Hans Thyselius och stod klart 1907, vilket också kan avläsas i stuckaturen högst upp på gaveln. Notera gärna de små butikerna som avlöser varandra längs fasaden. Spårvagnen tittar fram i Möllevångsgatans mynning och där bakom anas A.W. Nilssons barnvagnsfabrik. De därefter följande huskropparna revs 1969 och då blottades bland annat den lilla herrgården Lugnet uti Möllevången från 1796 som då var inbyggd i en annan fastighet.
Möllevångsgatan 57
Parkbiografen kallades ”Parkan” och var mellan 1907–1935 belägen i huset till vänster. Det var en stor sak för kvarterets barn när denna kinematograf öppnade, med plats för 120 besökare. Premiärbiljetterna betingade ett pris av 35 öre för den som ville sitta på första parkett. Barn gick in för 10 öre. Lokalen är sedan länge ombyggd till lägenhet och entrén mot Parkgatan har satts igen.
På fjärde våningen i samma hus fanns den socialistiska tidningen Nya Folkviljan, grundad av Carl G Schröder, en socialist som i det tidiga 1900-talet sålde ”franska försiktighetsartiklar”, preventivmedel, och gjorde sig en smärre förmögenhet.
Suellska villan
1796 byggde äkta paret Frans Suell och Anna Cajsa af Trolle denna nätta sommarstuga, då kallad Lugnet uti Möllevången. Till vardags bodde de i Kockska huset vid Stortorget, men när sommaren kom till den trånga, bullriga och illaluktande staden kunde det vara skönt med rekreation i lantlig miljö. De lät anlägga en engelsk park intill huset 1806–1807, cirka 30 000 kvadratmeter av det som i dag är Folkets Park – och omfattar 68 000 kvadratmeter. 1836 öppnade apotekaren Johan Barkman Malmö Brunnsinrättning i lokalerna. Hit kom borgerskapet i charabang och åt supé, drack mineralhaltigt vatten och dansade på bal.
Moriska paviljongen
1903 stod det klart, detta beställningsarbete från socialdemokraterna. Det är en moriska paviljong med inspiration från orientalisk arkitektur men också en blinkning till Tivoli i Köpenhamn. Ritade gjorde den judiske arkitekten Aron Wolf Krenzisky, vars föräldrar hade flytt till Sverige från pogromerna i Östeuropa. Hans mor, Badana Smolinsky, födde tolv barn på 23 år och familjen var fattig. Äldste sonen fick dock möjlighet att studera till arkitekt och fick flera uppdrag i Malmö. På äldre dagar kunde hans mor från fönstren i sin lägenhet i Mäster Henriksgatan se den paviljong som hennes son hade ritat.
Axel Danielsson
Med ryggen mot oss står den lilla bysten av Axel Danielsson som hans änka Elma var med och avtäckte 18 juli år 1900. Den värmlandsbördige journalisten grundade 1887 den socialdemokratiska tidningen Arbetet som sedan existerade fram till år 2000. 1888 dömdes han till 18 månaders fängelse för brott mot tryckfrihetsförordningen och för att han ”hädat Gud”. Då trädde Elma, som också arbetade på tidningen, in och skötte verksamheten under makens fängelsetid. Axel Danielsson dog endast 36 år gammal, Elma fortsatte jobba på tidningen till 1922. Bysten är gjord av bildhuggaren Sven Anderson, kallad ”Sven i Rosengård”.