Historiska elskåp

Södra Parkgatan 29.

Södra Parkgatan 29

De första husen på Möllevången byggdes under tiden då jugend fortfarande var stilidealet i Malmö. Om man jämför med exempelvis Rörsjöstaden, där husen är väldigt pyntade och smyckade, är fastigheterna på Möllevången ganska modesta i sitt formspråk. De byggdes ju för arbetarklass och behövde väl inte kostas på. Ändå kan man konstatera att stadens store jugendarkitekt, mannen som ritade stora delar av fastighetsbeståndet i Rörsjöstaden och många andra monumentalbyggnader i Malmö, arkitekten Oscar Hägg, valde att bo på Möllevången. Detta i en fastighet han själv ritat. Familjen Hägg bodde högst upp i huset och hade en ganska ståndsmässig lägenhet med både piano och tjänstefolk. Äldre Möllevångsbor har berättat om en allvarlig, stram och kortväxt herre som ofta bar hög hatt. Oscar bodde kvar i fastigheten till sin död 1959.

Utsmyckningar och pynt finns det förstås på sina ställen i Möllevången, om än i begränsad form. Stuckatur och förbländertegel – ett sorts dekorativt fasadtegel ofta med glaserad yta – kan vi njuta av på flera av tegelhusen i kvarteren kring torget. De flesta av dessa uppfördes kring åren 1906–1910.

Kristianstadsgatan 7

Årtalet 1907 står att läsa högt uppe vid stuckaturen i volutgaveln på huset och detta år stod fastigheten Gillet III, ritad av Hans Thyselius klar. Det här var samma år som man började sälja majblommor i Sverige. En del annat finns också noterat från 1907. Konungen Oscar II dog och efterträddes av sin son, Gustav V. Konstnären Pablo Picasso ställde ut den första kubistiska målningen, Flickorna från Avignon och Rudyard Kipling fick Nobelpriset i litteratur. Zarah Leander och Katherine Hepburn föddes. I Asien for upptäcktsresanden Sven Hedin omkring och lät meddela att han funnit såväl Indus som Brahmaputras källor.

Hans Hansson Thyselius var bördig från Malmö, en flitig man som utbildat sig till arkitekt i Tyskland. Verksam som arkitekt och byggmästare ägde han också en stenhuggerifirma vid Citadellsvägen. Arkitektkontoret var ståndsmässigt beläget vid Stortorget, själv bodde Hans och hans hustru Elise i en villa i Lomma, Villa Tussebo. Vi kan se fler exempel på Thyselius arkitektkonst i vår närmiljö; han har även ritat huset på Kristianstadsgatan 22 (vänstra hörnhuset i rondellen om man kommer från vårt håll, ett hus som också uppfördes 1907), fastigheten på Kristianstadsgatan 16 där en gång Glassfabriken residerade samt Centralpalatset vid Triangeln (där bistron La Couronne är belägen).

Kristianstadsgatan 3

Dagens Möllevången ingår i Södra Innerstadens stadsdel och avgränsas av Bergsgatan, Amiralsgatan, Nobelvägen och Spårvägsgatan/S. Förstadsgatan. Redan på 1500-talet började man odla på Möllevången, som då benämndes Österwången. På en av de äldsta bilderna över Malmö, ur Braun och Hogenbergs Civitates orbis terrarum från 1588, kan vi i förgrunden, söder om rörsjöarna, se ett antal väderkvarnar – möllor.

Här syns området som senare blev Triangeln och Möllevången. Under sent 17- och tidigt 1800-tal var industrikapitalisten Frans Suell d.y. en av dem som ägde jord här. Han och andra ur Malmös borgerskap odlade bland annat tobak och raps, i övrigt bestod vången av betesmarker. Frans var ju den som – i likhet med många andra välbeställda borgare – byggde sig ett litet sommarresidens. 1806–07 anlade han också den park som så småningom blev Malmö Folkets Park. En vindlande park i engelsk stil med ätliga kastanjer, brusande vattenfall och skogliknande miljö. Det var faktiskt den första parken i Malmö som var öppen för alla. Om man nu klarade av att ta sig dit förstås, från den smutsiga, stinkande och bullrande innerstaden. Det var ju till att klafsa över åkrar och ängar på vägen.

Sommarresidenset från 1796, där Frans bodde med sin hustru Anna Caisa af Trolle, står kvar än idag, mittemot den första entrén på Parkgatan. Parken ägdes efter Suells död av olika personer, 1891 blev den Sveriges första Folkets Park. Uppdelningen av tolv jordar behölls till sent 1800-tal. I övrigt bebyggdes inte Möllevången förrän under tidigt 1900-tal. Ett litet stationssamhälle, vid nuvarande Södervärn, uppstod vid järnvägen Malmö-Ystad som anlades 1874. Några av de små gathusen med trädgårdar framför finns fortfarande bevarade på Fricksgatans södra sida. Kockums mekaniska verkstad etablerades 1840 kring nuvarande Davidshallstorg och grundaren var Frans Henrik Kockum. Intill verkstaden byggde man snart arbetarbostäder så att de som jobbade på fabriken skulle ha nära till sin arbetsplats. Detta var upphovet till området Lugnet (som sedermera revs i slutet av 1960-talet och början av 70-talet). I takt med industrialiseringen och rationaliseringar på landsbygden flyttade fler och fler in till städerna. Så småningom blev det trångbott på Lugnet.

Då planerade man för att bebygga området Möllevången och major och stadsingenjör Anders Nilsson (vars namn fortfarande pryder en gata vid Fridhemstorget) gjorde den första stadsplanen 1903. Åren därpå började byggnationerna. Torget anlades 1904–06. Anders Nilsson hade studerat uppbyggnaden av olika städer i Europa och ville att man skulle kunna anlägga Möllevången utifrån tankarna om en medeltida stads oregelbundna gatunät. Därför gjorde han små förskjutningar i fasaderna, förflyttade fonden en smula för att skänka betraktaren en vacker vy. Ett sådant exempel kan vi se om vi går fram till korsningen Kristianstadsgatan/Ängelholmsgatan och tittar mot Möllevångstorget, på huset i fonden (adress Claesgatan 1).

Kristianstadsgatan 23

Området planerades och byggdes ursprungligen som en arbetarstadsdel. Här kunde arbetarna från de många industrierna och fabrikerna runt Bergsgatan bosätta sig och därmed ha nära till sina arbeten. Ryska gummifabriken, Skandinavien på Barkgatan, Stenbockens bryggeri och Mazetti var några av arbetsplatserna. Många av arbetarfamiljerna hade stora barnkullar. Nu fick de möjlighet att flytta in i, för tiden, toppmoderna lägenheter runt om Möllevångstorget. Då som nu rådde kommers på torget, en dröm för varje arbetarhustru kanske? Dock var det inledningsvis mest pigor och fina fruar från innerstan som handlade på torget. Där fick man ju inte klossa, handla på krita. Arbetarkvinnorna tvingades handla på kredit hos hökarna i mindre butiker i smågatorna, och det som handlades skrevs upp ”på bok”. När mannen fick lön kunde man betala det man var skyldig. Många arbetarfamiljer som bosatte sig på Möllevången var fattiga och barnrika. Tofflor kunde hämtas på fattigvården och kallades ”susartofflor”. Alla barn hade inte kläder nog för att kunna gå till skolan. En klausul i betygsboken gjorde dock gällande att barn som saknade nödiga gångkläder hade rätt att stanna hemma från skolan. Möllevångsbarnens skola var Monbijouskolan och från 1909 även Johannesskolan.

Kristianstadsgatan 33

I en inventering av Möllevångens bostadsbestånd som gjordes i början av 1950-talet konstaterades att 80% av lägenheterna i området saknade modern utrustning som wc, badrum och centralvärme. 70% av lägenheterna bestod av 1 r o k. En helt annan typ av hyresgäster flyttade in när de skötsamma arbetarna flyttade till nybyggda områden. Personer med svag ekonomi och med missbruksproblem började förknippas med stadsdelen. 1965 är tendenserna till förslumning höga och Möllevången placeras i kategorin med sämst fysisk och social miljö. Brottsligheten i Malmö var den högsta i just dessa gator. En som reste med sin far till torget under 50-talets slut var Bertil Aunér, som har berättat om Minnen från Malmö – en liten stad på 60-talet i en bok med samma namn: Jag följde med min far till Möllevångstorget ett par gånger i min tidiga ungdom. Torgets utbud var inget jag brydde mig om, med undantag för en enstaka handlare som sålde hemlagade karameller och marmedladkuber i underligt grälla färger. En annan sak fascinerade mig – de flådda kaninerna, vars skinn hade dragits av dem, men som hadentassarna kvar. Min far sa att det var för att visa att det inte var katter. Jag rör vid både åsyn och tanke.

Kristianstadsgatan 35

När Malmö expanderade på 40- och 50-talen började många arbetarfamiljer att se sig om efter annat boende. Augustenborg, Persborg och Lorensborg för att nämna några då nybyggda områden, erbjöd en lyx som Möllevången inte kunde motsvara, med hög standard, badkar och toalett med rinnande vatten – inomhus! Modernitet och rationalitet var tidens ideal. Ronny Ambjörnsson har berättat om en sådan flytt från trängsel och smuts till luftighet och renlighet: Ett rum och kök byttes mot två rum och kök och även om antalet kvadratmeter nog inte var så mycket större så var helheten avgjort en annan: parkettgolv i stora rummet, kylskåp i köket och badkar på toaletten, en modernitet så överväldigande att vi till en början närmast kände oss blyga inför dess ohöljda utmaningar och schangtila erbjudanden, som inför en bondfångare vars knep vi anade men inte kunde motstå. Vad satte man i kylskåpet förutom bröd och smör? Skulle man lägga matta på parketten? Och balkongen, vad gjorde man på den? Som kontrast mot slum och snusk stod moderniteten, varav renligheten var en del, som tidens nya löften: Hygien blev på det sättet en bro mellan kyrkans gamla moral och modernismens nya. Hygienens lagar inhämtades karakteristiskt nog från radion ur vilken det om söndagarna strömmade omväxlande psalmsång och föreläsningar. Mamma uppfyllde hygienens bud genom ett frenetiskt städande. Allt var polerat och putsat till ytor så glänsande att bacillerna halkade av och virvlade ut genom fönstren som för det mesta stod öppna för vädring. Ljus, luft och renlighet blev under trettiotalet metaforer för upplysning och rationalitet.

Sofielundsvägen 28

Bostadsrättsföreningen fick sitt namn efter kvarteret som ju i sin tur fick namnet efter bryggeriet. Detta grundades 1897 av dansken Christian Willerup. Richters flyttade in 1913 och hade även en liten vattenfabrik i samma kvarter under Betlehemskyrkan. Öl till husbehov har man bryggt i Malmö sedan medeltiden, större kvantiteter importerade man från Tyskland. Vid 1800-talets mitt revolutionerades ölbryggningen på två sätt; dels kom näringsfriheten när skråväsendet avskaffades, dels började man saluföra lageröl. Fem stora bryggerier startar sin verksamhet under 1800-talets andra hälft; förutom Stenbocken också Mattssonska bryggeriet, Malmö Bryggerier AB, Malmquists bryggeri och Richters Bryggeri AB. Bara Malmquists och Richters fanns till slut kvar, då i lokaler på Ystadvägen. Pripps köpte upp dessa i början av 1960-talet och drev vidare bryggeriverksamheten. Lukten påverkade eleverna på Heleneholms gymnasium mittemot. Att ha fönstren öppna när produktionen var i gång var hart när omöjligt.

Södra Parkgatan 18

Under trettiotalet var det depression och oroliga tider i Europa och ett andra världskrig stod för dörren. I många fastigheter lämnades bygglovsansökan in, med önskan om att bygga ett skyddsrum i källaren. Vid denna tid saknade lägenheterna källarförråd. Utrymmet användes för att förvara kol och ved. Det lär under denna tid ha legat en ved- och stenkolshandel borta på Sofielundsvägen.

Under andra världskriget var tillgången på kol mycket begränsad och de flesta fastigheter fick då i stället elda med ved. Detta var mödosamt eftersom det brann så fort och nattsömnen blev störd av det ständiga behovet av mer ved. Som alternativ fanns torvbriketter som hade en längre brinntid. Det rådde också brist på en del matvaror, som kaffe, te och kakao vilket ledde till ransonering. Dessa utfärdades av Statens livsmedelskommission.

Kriget skildrades även på filmduken. En känd person från Möllevången hade huvudrollen i Beredskapspojkar som kom 1940 – Nils Poppe. Nils Einar Jönsson, senare Poppe, föddes 1908. Han blev som späd såld till en änglamakerska, men överlevde och blev fosterhemsplacerad hos en familj på Möllevången. Fosterfadern arbetade på Skånska Cement, där fick även Nisse jobb. Samtidigt engagerade han sig i socialdemokratiska ungdomsklubben. Efter att ha fått ett stipendium på ettusen kronor kunde han söka in till Svalövs folkhögskola för att studera. Varje årskurs avslutades med att eleverna satte upp en pjäs. Rektorn tyckte att Nisse var så duktig att han borde söka sig till teatern. Därpå skrev han ett brev till Oscar Winge på Hippodromteatern i Malmö. Resten är historia. När Poppe fick sin första roll blev han så glad över detta att han sprang hem till sin mor för att berätta. Hon lär ha svarat: ”Men Nisse, inte ska du väl gå och bli taskenspelare! Jag som hade hoppats att du skulle få plats på Solidar. Du kunde ju arbeta upp dig till föreståndare och få vit rock.”

Södra Parkgatan 27

De som flyttade in till Möllevången under 1900-talets första årtionde kom generellt från lantliga miljöer. Även om Möllevången av igår inte alls kommer i närheten av dagens trafikerade område, så kom de boende ändå i kontakt med både automobiler och många transporter bestående av häst och vagn. Självklart blev Folkets Park en klorofyllstinn lunga, en lekplats för barn och samlingsplats för familjer som bodde i området. Parkbiografen som kallades ”Parkan” låg i hörnet av Södra Parkgatan och Möllevångsgatan och var i bruk mellan 1907 och 1935. Även denna lokal var en oas för de unga. Det fanns 120 platser i salongen och vid premiären var biljettpriset 35 öre för plats på parkett, 25 öre för övriga rader och 10 öre för barn. Fastigheten ägdes av Nils ”Isak” Ohlsson som under många år var lagledare i Malmö FF. Det var de facto han som på 1920-talet övertalade Eric Persson att bli medlem i föreningen. Sagde Eric blev med tiden ordförande mellan 1937–73 och kallades skämtsamt för ”Hövdingen”.

Södra Parkgatan 39

På bilden av Ekströms skomakeri står skomakaren själv i dörren och hälsar oss välkomna. En vacker fasad en gång, men där bakom dolde sig små lägenheter utan större bekvämligheter och med utedass på gården. Huset innehöll ursprungligen 34 lägenheter med 1 respektive 2 rum. 1976 plockades balkongerna ner och de flesta av fasadens dekorationer försvann. Lägenheter slogs ihop och 34 blev 19. Många av stadens balkonger försvann för övrigt i samma veva då en rasolycka med dödlig utgång ägt rum i staden 1974. Flera fastighetsägare föredrog då att plocka ner balkongerna i stället för att renovera dem.

Jespersgatan 13.

Jespersgatan 13

I kvarteret Fritz uppförde MKB ett åttavåningshus 1953. Till vänster i bilden syns Sevedsgatan och bakom höghuset Sevedsplan, som ursprungligen var en äng och senare användes som så kallade potatislotter. Kvarteren blev på 50-talet en liten stad i staden med ett centrum kring Sevedsplan där det fanns bageri, skrädderi, frisör, blomsteraffär, tobaksaffär och speceriaffär. När området byggdes hade bilen börjat bli var mans egendom och därför tillämpades trafikseparering. Bilarna kördes in i säckgator och i själva området var det huvudsakligen gående och cyklister som kunde färdas fritt. Foto: Bilder i syd.

Sofiagatan 14.

Sofiagatan 14a

Lasse Holmqvist (1930–1997) var programledare, författare, tevepersonlighet och redaktör. Mest känd blev han för programserien ”Här är ditt liv” där en – oftast känd – person ”kidnappades” och blev huvudperson i ett program om sitt eget liv. Han var också ofta engagerad av Malmö FF i olika sammanhang och satt i klubbens styrelse. Lasse Holmqvist levde sitt första år på Sofiagatan 10, ett stenkast från Sevedsplan. Foto: Bilder i syd.

Sofiagatan 2.

Sofiagatan 2, Sofielundsgården

Både gatan och gården har fått sitt namn efter Sophia Charlotta af Trolle. Hon var gift med Hans Bauert och de båda bodde på Sofielundsgården, vid samma plats ligger idag Matteuskyrkan. Till gården hörde en stor park på sex tunnland. Efter flera olika ägarskiften köpte Malmö stad gården. Huvudbyggnaden revs 1953 och då tillvaratogs några kakelugnar, trappräcke, dörrar och beslag som nu finns hos Malmö museer. Sofiagatan lades ut.

Friisgatan 9.

Friisgatan 9, Malmö Tivoli

Entrén låg ungefär där Friisgatan nu öppnar upp sig ï riktning österut, för på tivolits tid var inte gatan dragen genom kvarteret. Ole Olsen drev detta nöjesetablissemang som startade 1898. Här kunde nöjeslystna mot entréavgift åka karusell, dansa, skjuta prick samt äta och dricka. Oles hustru Anna förestod restaurangen, och såg till att det fanns rejäla smörrebröd för den hungrige. Både clowner, svärdslukare och fakirer hörde till sevärdheterna. Malmö Tivoli existerade till och med säsongen 1901.

Friisgatan 14, Kvarteret Korpen

Kvarteret ramas in av Spångatan, S. Förstadsgatan, N. Skolgatan och Friisgatan. I Bo Widerbergs klassiska och prisbelönta film med samma namn från 1963 gjordes inspelningarna i kvarteret. Från Spångatan öppnade sig en öppen plats som kallades ”tundran” och i en enrumslägenhet i rivningsfastigheten bodde filmens familj, spelad av Emy Storm, Keve Hjelm och Tommy Berggren. På bilden syns Bo Widerberg med dottern Nina i knäet under första inspelningsdagen i juli 1963. Foto: Bilder i syd.

Friisgatan 45.

Friisgatan 45 (nere vid Folkets Park), Vaktparaden

1912 grundades Folkets Parks vaktparad som sedan fanns kvar till slutet av 1960-talet. En tamburmajor minns: ”Vi marscherade runt i Parken i samband med artistframträdandena på Friluftsscenen. På söndagar startade vi ute i stan. Vi gjorde halt utanför entrén på Amiralsgatan. Sedan var det min uppgift som tamburmajor att sätta igång marschen så att vi nådde Friluftsscenen någon minut innan 17. Totalt var vi strax under 30 pågar. Besättningen var trumpet, klarinett, bariton, ventilbasun, bastuba, valthorn, trummor, bastrumma och cymbaler. För detta fick vi 2 kr/dag. Efter första spelningen fick vi dessutom smörgås och lemonad.”

Ängelholmsgatan 3.

Ängelholmsgatan 3, Fabriks AB Skandinavien

I kvarteret Eden uppfördes Fabriks AB Skandinavien som tillverkade tråd, band, garn och knappar och där det också fanns en avdelning för träindustri. Firman var danskägd och under glansdagarna arbetade 250–300 personer här. Under första världskriget rådde importstopp för råvaror vilket medförde att fabriken huvudsakligen fick producera pappersgarn. Numera huserar spelutvecklingsföretaget Massive Entertainment i lokalerna.

Ängelholmsgatan 14, Ett hett jobb

Fotografen stod med ryggen åt Möllevångstorget och med Ängelholmsgatan i förgrunden när hen tog bilden. Med mannakraft, kvastar, handdragna maskiner samt med häst och vagn som hjälpmedel yttjärades gatorna i Möllevången för att göra framkomligheten bättre. På skyltfönstren i bakgrunden går det att läsa att det fanns mjölk-, smör-, bröd- och köttaffär i kvarteret. Foto: Malmö stadsarkiv.

Sevedsplan 11.

Sevedsplan 11, Potatislotter som blev torg

När Sofielund inkorporerades i Malmö 1911 styckades marken upp och såldes och de nuvarande kvartersnamnen fastslogs. Där Sevedsplan ligger idag fanns då bara ängar som ägdes av Malmö stad, senare användes platsen för potatislotter där man odlade för husbehov. Husen vid Sevedsplan uppfördes av MKB i början av 1950-talet. På bilden syns uppförandet av kvarteret Seved, Sevedsplan är till höger om husen. Foto: Bilder i syd.

Rasmusgatan 34.

Rasmusgatan 34, Närapå en lantlig idyll

Så här ensamt stod hörnhuset vid Rasmusgatan en gång i tiden. Gathuset intill fick så småningom stryka på foten för 1960-talshusen men fortfarande syns Lantmannagatan som en lummig och icke stensatt allé i bilden. Skorstenen som sticker upp i bakgrunden hör till Maskinfabriks Aktiebolaget Thule vid nuvarande Garaget. Lägg märke till varningsskylten för järnvägen vars spår löpte i nuvarande Spårvägsgatan/Lönngatan.

Köpmansgatan.

Köpmansgatan 8–10, Balla bilar

Här har bebyggelsen förändrats radikalt sedan 1977 då bilden är tagen. Endast hörnhuset mot Jespersgatan är sig likt. De färgglada bilarna skvallrar om en tid då bland annat Volkswagen-bubblor var populära färdmedel.