Historiska elskåp

Ahlmansgatan 6
Mårtenssons möbler

Mårtenssons möbleringsaffär startade 1901 och från 1906 fanns den på Ahlmansgatan. Familjen bodde på andra våningen och i bottenplanet renoverade och sålde Magnus Mårtensson begagnade möbler samt madrasser, mattor och speglar. Han sålde även möbler på Möllevångstorget under marknadsdagarna. Efterhand såldes nya möbler i stället för begagnade.

Magnus dog ung, men hustrun Maria Kristina drev affären vidare med benäget bistånd av sonen Olle och dottern Ester.

Bengt Göran Ahlman (1825–1896) var en handelsbokhållare som ägde fastigheter vid den gata som senare uppkallades efter honom.

 

Ahlmansgatan 17
Barnen höll sig framme när fotografen kom

1931 skulle Ahlmansgatan asfalteras och alla barnen från fastigheten nummer 18 samlades för fotografering. Bakom dem korsar Bangatan. Notera gärna mjölkbutiken till vänster i bild, en serviceinrättning som finns i nästan varje kvarter före snabbköpens intåg.

Ahlmansgatan är uppkallad efter Bengt Göran Ahlman (1825–1896), en bokhållare som tillsammans med andra köpte upp mark intill Södervärns station. Alldeles intill fanns Södervärns stationssamhälle som uppstod då järnvägen Malmö-Ystad invigdes 1874.

Södervärns station uppfördes 1886. I början var det ångtåg som gällde och faktiskt var samma färdmedel aktuellt även i slutet! Då i kombination med de karaktäristiska orange-gula rälsbussarna. Sträckan Södervärn-Falsterbo lades ner 22 augusti 1971. Stationshuset revs i januari 1981. Därefter förföll bangårdsområdet och blev skräpigt, överväxt och ödsligt under några år innan det nya, uppfräschade Södervärnsområdet anlades.

 

Amiralsgatan 4 – Kungsgatan 10 under uppbyggnad

Bakom planket, prytt med reklam för Kockums spisar och nyheten om emaljerade ugnar, togs vid bildtillfället, cirka 1900, de första spadtagen till fastigheten som du nu står framför. Byggmästare var Frans Andersson och Ola Knutsson, den senare också en av de första hyresgästerna som flyttade in när huset stod klart år 1903. Frans Andersson bodde redan då i huset till höger om planket, Amiralsgatan 6, vilket han och Ola Knutsson också byggde och som uppfördes år 1898. Båda fastigheterna ritades av arkitekten Alfred Arwidius. Foto: Malmö museum.

 

Amiralsgatan 26
Gamla stadshuset

Huset till vänster i bild kallas Gustaf Adolfpalatset. Det stod klart 1906 och ritades av Jöns Jacobsson Wallin. På samma plats anlades sommaren 1712 en pestkyrkogård, när farsoten härjade i staden. Då var detta en plats en bra bit från staden och här myllades Malmöborna ner under mycket enkla ceremonier, bara för att ibland bli uppgrävda igen av oroliga släktingar efter mörkrets inbrott. Anledningen var att pestkyrkogården inte var någon vigd jord och i en tid då man generellt var mycket religiös ville inte Malmöborna att deras anhöriga skulle begravas på detta påvra sätt. I stället grävde man i smyg ner sina familjemedlemmar på S:t Petri kyrkas kyrkogård, en begravningsplats som inte längre finns.

Huset till höger är det gamla stadshuset, ritat 1924 av Carl Melin och August Ewe.  Det inrymde stadsfullmäktiges kansli och drätselkammaren innan stugan blev för trång och vissa fick flytta ut och andra fick trängas innan det nya stadshuset stod klart.

Mellan Gustaf Adolfpalatset och det gamla stadshuset ligger Ledebursgatan, förr kallat Ledeburska lyckan, där det odlades tobak i mitten av 1700-talet. Flera av stadens industrikapitalister odlade tobak i större skala, en av dem var Frans Suell d.y.

 

Amiralsgatan 81
Södra Teatern

Södra Teatern fanns inne i Folkets Hus åren 1948–1964, och här spelades årligen olika revyer med både lokala och rikskända aktörer. Den legendariske ”Dubbel-Olle” Ohlsson bjöd här på komedier och ”lättare underhållning” – en konstform som drog stora publikskaror. Ofta var det så att när en Södran-revy spelats färdigt drog den i väg på turné genom landet.

Åtskilliga är de stora namn som estraderat här; Nils Poppe, Povel Ramel, Karl Gerhard, Kai Gullmar, Harry Persson och Zarah Leander för att nämna några.

På bilden syns hur teaterdirektör Albert Gautier ger regi åt sångerskan och aktrisen Siw Malmkvist och hennes syster Lil Malmkvist inför en nyårsrevy 1962. Folkets Hus uppfördes 1947 och ritades av arkitekten Hans Westman.

 

August Palms plats
Föreningstorget

På motsatt sida av Föreningsgatan fanns förr Föreningstorget/Södra Torget i anslutning till kvarteren Clara och Davida. Torget erbjöd försäljning av fisk och andra livsmedel, något som senare kom att ske inomhus i Saluhallen från 1907. I kvarteret Davida stod 1985 ett nytt konserthus klart, ritat av Sten Samuelsson. Idag finns annan verksamhet i byggnaden. Till höger syns Gustaf Adolfpalatset och Rosquistska stiftelsen.

Rosquistska stiftelsen är ett av flera stiftelsehus som uppfördes under slutet av 1800-talet. Handlanden Nils Rosquist hade skrivit i sitt testamente 1881 att en del av hans efterlämnade förmögenhet skulle användas till ”åstadkommande av en byggnad, afsedd att bereda bostad åt behöfvande personer, tillhörande Malmö samhälle, såväl män som qvinnor af näringsidkande eller tjenstemannaklassen, under vilkor likväl att Malmö stad för denna inrättning kostnadsfritt uppläte tillräcklig och lämplig tomt inom eller åtminstone nära invid dess planlagda område…”. Man kan säga om Nils Rosquist att han även valde att donera en stor summa till bygget av nuvarande Stadsbiblioteket.

Så fick stadens förste stadsarkitekt William Klein rita fasaderna och byggmästaren Christian Mortensen gjorde det övriga byggnadsarbetet. När huset stod klart, 1884, fanns 36 lägenheter. Av dessa hade 12 två rum med kök och garderob, 12 hade ett rum med alkov, kök och garderob, 10 hade ett rum med kök och garderob och en lägenhet hade endast ett rum med garderob. Den 36:e lägenheten då? Gissningsvis var det en vaktmästarbostad. Hela kalaset kostade 125 107 kronor och 50 öre att bygga.

Gustaf Adolfpalatset ritades av arkitekten Jöns Jacobsson Wallin och huset byggdes i tre etapper, den första stod färdig 1906. Dit flyttade arkitekten själv med hustru Olga och tre barn och bodde kvar i fem år i på denna centrala adress innan de flyttade till lite lantligare Lackalänga. Jöns var delägare i fastighetsaktiebolaget Gustaf Adolf som gav namn åt byggnaden.

 

Bergsgatan 34
En myllrande gata

En myllrande bild från en svunnen tid, med ringlande spårvagnsspår längs med Bergsgatan. Notera gärna de vackra spårvagnsstolparna som ger en internationell känsla och de tidstypiska bilarna och kläderna. Mycket i bilden är sig likt idag, de flesta husen från tidigt 1900-tal står kvar, men de många balkongerna monterades ner i mitten av 1970-talet. Det är intressant att studera vilken typ av butiker som fanns; trikå, fruktaffär och barnekipering är sådan verksamhet som butiksskyltarna skvallrar om.

Längs med pulsådern Bergsgatan etablerade sig redan i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet ett flertal industrier som blev arbetsplatser för de många då nyinflyttade Möllevångarna. I kvarteret Bilden fanns exempelvis Scania som gjorde cyklar, motorcyklar och så småningom bilar i det hus där idag Kulturbolaget huserar. 1903 fanns det fyra biltillverkare i Sverige med egen produktion, en av dessa var just Scania.

Andra näringar på gatan var Mazetti (ursprungligen Kullans choklad) som spred ljuvlig chokladdoft över nejden, Ryska gummifabriken (som låg i hörnet av Barkgatan och senare blev Tretorn), Fabriks AB Skandinavien som tillverkade band och knappar samt Påhlssons bröd (som senare bytt namn till Pågen). Solidars bageri låg där Möllevångsskolan finns idag. Doften av nybakat bröd måste ha varit förförisk.

 

Carl Gustafs väg 28
Här bodde ”Hövdingen”

På Carl Gustafs väg 26 bodde den legendariske Malmö FF-hövdingen Eric Persson (1898–1984) under många år. Han var ordförande i föreningen 1937–1973, och under hans tid som ledare vann man 11 SM-guld och 9 titlar i Svenska Cupen. ”Guld tar man, silver får man” är ett av Erics berömda citat som återspeglar föreningens ambition att alltid ligga i topp.

Eric var en folkbildare av rang och under lagets många resor runt på kontinenten arrangerade han ständigt studiebesök i kyrkor och på muséer med sig själv som guide. I ”Stolt och stark” – biografin över honom – berättar författarna Micke Sjöblom och Staffan Tapper bland annat om Erics insats under hösten 1943, då han via sitt stora nätverk hjälpte många danska judar över till den svenska sidan. För detta fick han efter andra världskrigets slut emottaga den danske kungens frihetsmedalj.

Eric Persson ligger begravd på S:t Pauli mellersta kyrkogård och vid hans familjegrav lägger fortfarande Malmö FF-anhängare blommor och banderoller vid minnesdagar eller då föreningen vunnit särskilt viktiga matcher.

 

Claesgatan 5
Protester mot rivning

Claes Nestor Siegbahn har gett namn åt gatan. Han var handelsbokhållare och ägde tomter i kvarteren Abel, Blenda, Christoffer och Daniel, alltså där gatan går fram. Claes var kompis med både Otto Fredrik Frick och Bengt Göran Ahlman som också gett namn till gator intill.

1971 hotades fastigheten av rivning och de boende protesterade mot det de kallade rivningsmaffian. På affischen står: ”Varje människa skulle ha rätt att bo där han trivs. Vi på Claesgatan 5 är också människor. Vi vill inte flytta till en steril Rosengårdatmosfär. Vi trivs här. Stoppa rivningsmaffian!”

Initiativtagarna till detta upprop var föga lyckosamma. Huset revs och ett nytt komplex, avsett för fler, byggdes.

 

Falkenbergsgatan 2 A
Från strippklubb till hockeyrör

I början av 1970-talet fanns det 17 porr- och strippklubbar i Malmö, många av dem på Möllevången. Under ledning av kriminalinspektör Lennart Kellerman sprängdes bordeller i 25 års tid. Hans engagemang för utsatta kvinnor och hans nit i att sätta fast hallickar blev känt i hela Sverige.

1977 utsattes denna lokal, som då inhyste ett sådant etablissemang, för ett brandattentat. Därefter ändrades inriktningen och en populär butik med försäljning av begagnade sportartiklar startades.

Bilden är tagen 1980. I likhet med många gamla mjölkbutiker och lokaler i Möllevången är denna sedan länge omgjord till lägenhet.

 

Nikolaigatan 4
Funkis och modernitet

I kvarteret Vesslan uppförde den kooperativa byggnadsföreningen HSB 1939 ett karaktäristiskt funkiskvarter, vilket syns till höger i bilden. Till vänster ses två fastigheter i Brf Solhus, byggda 1929 och ritade av Carl Rosell. De fristående lamellhusen är typiska funkishus efter idé av stadsingenjören Erik Bülow Hübe.

I fonden syns Möllevångsgatan 20 där teaterdirektrisen och skådespelaren Olga Hellquist bodde i många år, fastigheten är ritad av Fritz Österlind och uppförd 1939. Olga Hellquist tillhörde en känd underhållningsfamilj; hennes ena bror Anders var kuplettsångare och skådespelare, under 12 år även chef för Malmö Folkets Park. Den andre brodern Calle var kapellmästare. Olga spelade ofta sommarteater i Pildammarna, vid vattentornets fot, tillsammans med bland andra Edvard Persson och spelade även mot honom i flera långfilmer. Bland annat spelade hon spritkassörskan Hortensia Kraft i filmen Kalle på Spången.

Notera Esso-macken mot hörnet av Möllevångsgatan.

 

Falsterbogatan 33
Jesusparken

Falsterboplan är i folkmun mer känt som Jesusparken. Namnet kommer av att Malmö stads kyrkoförsamlingar som ägde marken planerade att bygga en kyrka på platsen. Västra Skrävlinge församlingshus – idag S:ta Maria kyrka – från 1928 byggdes i stället om för ändamålet och i stället för kyrka anlades en plantering.

På bilden syns de små kolonistugor som på 30-talet stod kvar på samma plats där det under första världskrigets svält och dyrtider fanns flera hundra kolonilotter för husbehovsodling åt boende i Möllevången och Sofielund. På 1930-talet fortsatte byggandet av Möllevången i den etapp som ligger sydöst om Folkets Park. Då kännetecknades fastigheterna av det nya funktionalistiska stilidealet.

 

Flensburgsgatan 3
Ronnie på sin mammas gata

Mittöver gatan, på Flensburgsgatan 6, växte den blivande stormålvakten Ronnie Hellström (1949–2022) upp. Hellström spelade 77 landskamper för Sverige, fick Guldbollen två gånger och blev proffs i FC Kaiserslautern. Han flyttade med sin familj till Stockholm som 13-åring men återkom i vuxen ålder och var i många år målvaktstränare i Malmö FF. Bilden är från en landslagsträning i Malmö 1979.

Ronnie Hellström anses ha varit en av Sveriges genom tiderna bästa målvakter. 2017 kom boken om hans karriär ”Ronnie – bäst i världen” (skriven av Tore S. Börjesson) och den översattes också till tyska, då med titeln ”Ronnie – der Fliegende Wikinger”. Hans popularitet var oerhört stor i Tyskland under de tio säsongerna i Kaiserslautern och Ronnie är också den ende spelare som fått en avtackningsmatch i Bundesliga utan att vara tysk medborgare. Hans avtackningsmatch 24/4 1984 lockade 35 000 åskådare och matchen direktsändes också i svensk teve.

 

Monbijougatan 14
Ett dramatiskt år

Den 1 maj 1917 passerade demonstrationståget förbi på Bergsgatan och bilden togs mot hörnet av Monbijougatan. På den högra fanan krävs frihet åt Amaltheamännen: Anton Nilson, Alfred Stern och Algot Rosberg, som under den stora hamnarbetarstrejken i Malmö 1908 utfört ett attentat mot fartyget Amalthea som inhyste strejkbrytare. Samma dag under hungeråret 1917 tågade 10 000 arbetare mot fängelset i Härnösand för att frita Anton Nilson som då satt internerad där.

Bakgrunden till Amaltheadådet var denna: 1908 var det hätsk stämning mellan arbetare och arbetsgivare i Malmö. Hamnarbetarna hade gått ut i strejk men arbetsgivarna satte hårt mot hårt och tog in strejkbrytare från England. De arbetare som var fackligt anslutna blev svartlistade och fick inga jobb. När det blev blockad eller strejk sattes det ofta in strejkbrytare. Ofta använde sig stuveribolagen av utrangerade gamla fartyg där strejkbrytarna kunde sova, det var enklare säkerhetsmässigt. På det gamla segelfartyget Amalthea i Malmö hamn – ett skepp i trä – fanns ett sjuttiotal engelska strejkbrytare. De skyddades av patrullerande polis vid Beijerskajen.

En vacker, ljus sommarkväll den 26/6 hade ett stort antal människor samlats på kajen vid Varvsbassängen i Malmö för att beskåda fartyget. Strejkbrytarna stod längs med relingen på båten. Gissningsvis kastades en del hårda ord mellan personerna på kajen och männen på båten. Plötsligt avlossas tre skott av förmannen Henry Collingwood på båten. Det är nu som Anton Nilson fattar beslutet att strejkbrytarna måste bort.

Anton Nilson, Alfred Stern och Algot Rosberg pratar ihop sig om att skrämma i väg strejkbrytarna. Man stjäl 20 kilo dynamit i Klagshamns kalkbrott. En del göms tillfälligt vid nuvarande Pildammsparken, men hittas av barn som smörjer in skorna med den och det hela uppdagas av pressen. En del grävs ner i Rosbergs fars grav på St. Pauli mellersta kyrkogård. Trion gör också provsprängningar på Kirseberg.

Natten mellan 11 och 12 juli läggs dynamiten i en blecklåda med lite tidningspapper och en knallhatt.

Anton Nilson letar upp en roddbåt att stjäla och ror fram till skeppet. Det blev dock väldigt dramatiskt, för båten tog in vatten och hade inget öskar. När han väl var framme ville han inte kasta upp bomben på skeppet, då skulle någon komma till skada resonerade han efteråt, så med mycken svårighet klättrade han upp med en krängande båt under sig och placerade bomben i en lastlucka, ca 2,5 meter upp från vattenlinjen. Anton Nilson nådde inte dit upp. Han stod till knäna i vatten. När han skulle ta upp tändsticksasken och tända stubintråden tappar han en lapp ur fickan. Det är hans lönebesked och det är det som så småningom identifierar honom. Anton Nilson ror i väg och hinner 50 meter från skrovet innan det smäller. Det han inte visste var att han placerat bomben precis intill strejkbrytarnas sovdäck. Splitter från kättingen dödar omedelbart Wallace Deighton Close. 23 andra skadas och sju behöver sjukhusvård.

Den 18 september samma år faller domarna. Anton Nilson och Algot Rosberg döms till döden och Alfred Stern får livstids straffarbete. De tre herrarna placerades på Långholmen men blev omplacerade flera gånger på grund av myndigheternas rädsla för fritagningsförsök. De tre satt i fängelse till och med 1917 då de släpptes genom beslut av den nytillträdda Edén-Brantingministären bestående av Socialdemokraterna och liberalerna. Detta var koalitionens första beslut för att lugna den arbetande populationen och för att lugna de revolutionära krafter som fanns runt om i Sverige. 130 000 människor skrev under petitionen för att få dem frisläppta.

 

Nobelvägen 20
Ett torn med historia

Södervärns vattentorn ritades av stadsarkitekten Salomon Sörensen. Det 54 meter höga tornet invigdes 1916 och ersatte såväl Kirsebergs vattentorn som Pildammstornet. När det stod klart kunde Sofielund anslutas till det kommunala vattennätet. Tornet var i bruk fram till 2015.

Framför tornet anas plaskdammen som populärt kallades ”Söderhavet” och som sommartid var ett eldorado för unga. Ettans spårvagn är på väg mot Sofielund. Under koppartaket syns fortfarande ett ljusare parti på ena sidan av tornet. Det härrör från en händelse i april 1983 då taket reparerades. På byggnadsställningarna klättrade en man upp, medförande en färgburk och pensel. På väggen målade han sen ”Mörda bilar hata data”. Texten fick blästras bort.

 

Simrishamnsgatan 16
N. P. Möller

N. P. Möller blev folkkär som fastighetsskötare i teveserien med samma namn i början av 1970-talet. Beledsagad av hunden Calle och ständigt gnabbandes med den snabbkäftade ”Skogan” – spelad av Ulla Sonesson – i speceriaffären rörde han sig runt Möllevången i sitt dagliga liv. Grannen ”Danskdödaren” – spelad av Janne Malmsjö – pratade ständigt om gamla fotbollsbedrifter och drack ofta för mycket, så mycket ibland att hans hustru Svea vägrade att släppa in honom i lägenheten.

På bilden syns i mitten huvudpersonen själv, spelad av Nils Ahlroth, och seriens skapare Jacques Werup, Åke Wihlney, Håkan Ersgård och Frank Andersson. I serien hette gatan Solgatan, men inspelningsplatsen var denna och många utemiljöer filmades här på Simrishamnsgatan och runt Möllevångstorget. Ibland tog sig Möller till andra miljöer som Malmö stadion, koloniområdet vid järnvägen eller till Köpenhamn.

Många kända skådespelare och artister gjorde roller i de olika avsnitten, bland annat Maj Lindström, Siw Malmkvist, Gudrun Brost, Marianne Wesén, Bellan Roos och Gus Dahlström.

 

Spångatan 10 A
Tidiga arbetarbostäder

Fastigheten på Spångatan 10/Mjölnaregatan 5 är uppförd av Malmö Arbetares Bostadsförening och byggd med syfte att skapa billigare bostäder åt arbetarna. Marken ägdes tidigare av mjölnaren Per Andersson som i och med det gav upphov till gatans namn. De tre husen (Mjölnaregatan 1-3-5) kallades ”Bolagshusen” och byggdes 1883–1886.

I nummer 5 föddes 1888 den blivande skådespelaren och sångaren Edvard Persson. Han blev så småningom en av Sveriges mest kända filmskådespelare med succéer som ”Kalle på Spången” och ”Klockorna i Gamla Stan” som var Sveriges första färgfilm. Hans trygga skånska sägs ha haft en lugnande inverkan på biobesökarna under andra världskriget, inte minst i det då ockuperade Danmark där filmerna var oerhört populära.

På bilden arbetas det med stensättning av gatan, lägg gärna märke till arbetslagets klädsel. 

 

Spångatan 12
Kvarteret Örnen

En del av de gamla byggnaderna står kvar i kvarteret Örnen, om än hårt renoverade. På hörnet Mjölnargatan/Spångatan gick dock inte de gamla husen att rädda och ett hade dessutom brunnit. Då lyckades arkitekten Ulla Söderberg under ombyggnaden 1988–91 få igenom att rita nya hus med hjälp av de gamla fasadritningarna.

På bilden ser vi den tidigare fastigheten där vid tillfället bistron och gatuköket Örnen var inrymt. Under tidigt 1970-tal när denna typ av etablissemang fanns i stor utsträckning i staden existerade även porr-/nattklubben Röda Rubinen i dessa lokaler. Namnet var en blinkning till den norske författaren Agnar Mykles skandalbok ”Sången om den röda rubinen”.

 

Södra Förstadsgatan 68
The Cardigans

På denna adress bodde medlemmarna i pop- och rockgruppen The Cardigans när de flyttade till Malmö från Jönköping 1994. Lägenheten på 170 kvadratmeter utgjorde kollektiv för Bengt Lagerberg som spelade trummor, Lasse Johansson på keyboard, Nina Persson som sjöng, Magnus Sveningsson som spelade bas och Peter Svensson som var gitarrist. Gruppen bodde i lägenheten i 1,5 år.  

The Cardigans fick en stor internationell karriär, har fått flera Grammis- och Rockbjörnspriser och är invalda i Swedish Music Hall of Fame. Gruppen är fortfarande verksam, men Peter Svensson turnerar inte längre med bandet utan har ersatts av Oskar Humlebo.

 

Södra Parkgatan 27

De som flyttade in till Möllevången under 1900-talets första årtionde kom generellt från lantliga miljöer. Även om Möllevången av igår inte alls kommer i närheten av dagens trafikerade område, så kom de boende ändå i kontakt med både automobiler och många transporter bestående av häst och vagn. Självklart blev Folkets Park en klorofyllstinn lunga, en lekplats för barn och samlingsplats för familjer som bodde i området. Parkbiografen som kallades ”Parkan” låg i hörnet av Södra Parkgatan och Möllevångsgatan och var i bruk mellan 1907 och 1935. Även denna lokal var en oas för de unga. Det fanns 120 platser i salongen och vid premiären var biljettpriset 35 öre för plats på parkett, 25 öre för övriga rader och 10 öre för barn. Fastigheten ägdes av Nils ”Isak” Ohlsson som under många år var lagledare i Malmö FF. Det var de facto han som på 1920-talet övertalade Eric Persson att bli medlem i föreningen. Sagde Eric blev med tiden ordförande mellan 1937–73 och kallades skämtsamt för ”Hövdingen”.

 

Södra Parkgatan 29

De första husen på Möllevången byggdes under tiden då jugend fortfarande var stilidealet i Malmö. Om man jämför med exempelvis Rörsjöstaden, där husen är väldigt pyntade och smyckade, är fastigheterna på Möllevången ganska modesta i sitt formspråk. De byggdes ju för arbetarklass och behövde väl inte kostas på. Ändå kan man konstatera att stadens store jugendarkitekt, mannen som ritade stora delar av fastighetsbeståndet i Rörsjöstaden och många andra monumentalbyggnader i Malmö, arkitekten Oscar Hägg, valde att bo på Möllevången. Detta i en fastighet han själv ritat. Familjen Hägg bodde högst upp i huset och hade en ganska ståndsmässig lägenhet med både piano och tjänstefolk. Äldre Möllevångsbor har berättat om en allvarlig, stram och kortväxt herre som ofta bar hög hatt. Oscar bodde kvar i fastigheten till sin död 1959.

Utsmyckningar och pynt finns det förstås på sina ställen i Möllevången, om än i begränsad form. Stuckatur och förbländertegel – ett sorts dekorativt fasadtegel ofta med glaserad yta – kan vi njuta av på flera av tegelhusen i kvarteren kring torget. De flesta av dessa uppfördes kring åren 1906–1910.

 

Södra Skolgatan 45
Praktfullt jugendhus

Kön ringlar lång till Kooperativa Föreningen Segers lokal. Huset stod klart 1907. Stilen är jugend, med stark inspiration från naturen, ofta med fasaddekorationer i form av slingrande blommor, blad och djur.

När huset var nytt flyttade journalisten Elma Danielsson in i huset. Hon arbetade på tidningen Arbetet, var änka efter tidningens förste chefredaktör Axel Danielsson och en mycket betydelsefull person för kvinnorna inom arbetarrörelsen. Elma flyttade ganska ofta. I det här huset i kvarteret Kråkan bodde hon 1907–1909. (Sen flyttade hon till kvarteret Korpen). När Elma flyttade in var huset alldeles nybyggt.

Hur var Elma Danielsson i det privata livet? I samtida skrivningar beskrivs hon alltid som stridbar, lite sträng, tydlig, rent av kolerisk. Någon har beskrivit henne som frånstötande och bitter, det är en kvinna som skriver så. Men många menade också att hon hade ett hjärta av guld. Hon drog sig aldrig för att hjälpa människor som behövde hjälp och hon hade ett socialt patos som glödde. Många som behövde pengar drog sig inte för att gå till hennes privata bostad och be om hjälp. Det var så pass många som gjorde det att hon fick ta bort sin dörrskylt och hon skrev också i Arbetet och bad att de människor som kom hem till henne tidigt om morgnarna åtminstone kunde vänta till klockan slagit åtta!

Fastigheten ritades av August Stoltz som under en lång period (24–42) också var stadsarkitekt i Malmö.

I bottenvåningen fanns då bilden togs Apoteket Gripen som också hade våningen över till sitt förfogande, för lager. På bottenvåningen, till höger om porten, fanns på 1950-talet Karla Nilsson, en speceriaffär vars malningscisterner och snurrande hjul kunde beskådas i skyltfönstret. Därintill – men nu är vi utanför bild – Guma som sålde regnkläder (som en hint till yngre läsare så är detta på samma ställe som ”Vet ni?!”).

I huset startade Malmös första riktiga hamburgerrestaurang Williams på 1970-talet i de gamla apotekslokalerna.

 

Kristianstadsgatan 7

Årtalet 1907 står att läsa högt uppe vid stuckaturen i volutgaveln på huset och detta år stod fastigheten Gillet III, ritad av Hans Thyselius klar. Det här var samma år som man började sälja majblommor i Sverige. En del annat finns också noterat från 1907. Konungen Oscar II dog och efterträddes av sin son, Gustav V. Konstnären Pablo Picasso ställde ut den första kubistiska målningen, Flickorna från Avignon och Rudyard Kipling fick Nobelpriset i litteratur. Zarah Leander och Katherine Hepburn föddes. I Asien for upptäcktsresanden Sven Hedin omkring och lät meddela att han funnit såväl Indus som Brahmaputras källor.

Hans Hansson Thyselius var bördig från Malmö, en flitig man som utbildat sig till arkitekt i Tyskland. Verksam som arkitekt och byggmästare ägde han också en stenhuggerifirma vid Citadellsvägen. Arkitektkontoret var ståndsmässigt beläget vid Stortorget, själv bodde Hans och hans hustru Elise i en villa i Lomma, Villa Tussebo. Vi kan se fler exempel på Thyselius arkitektkonst i vår närmiljö; han har även ritat huset på Kristianstadsgatan 22 (vänstra hörnhuset i rondellen om man kommer från vårt håll, ett hus som också uppfördes 1907), fastigheten på Kristianstadsgatan 16 där en gång Glassfabriken residerade samt Centralpalatset vid Triangeln (där bistron La Couronne är belägen).

 

Kristianstadsgatan 3

Dagens Möllevången ingår i Södra Innerstadens stadsdel och avgränsas av Bergsgatan, Amiralsgatan, Nobelvägen och Spårvägsgatan/S. Förstadsgatan. Redan på 1500-talet började man odla på Möllevången, som då benämndes Österwången. På en av de äldsta bilderna över Malmö, ur Braun och Hogenbergs Civitates orbis terrarum från 1588, kan vi i förgrunden, söder om rörsjöarna, se ett antal väderkvarnar – möllor.

Här syns området som senare blev Triangeln och Möllevången. Under sent 17- och tidigt 1800-tal var industrikapitalisten Frans Suell d.y. en av dem som ägde jord här. Han och andra ur Malmös borgerskap odlade bland annat tobak och raps, i övrigt bestod vången av betesmarker. Frans var ju den som – i likhet med många andra välbeställda borgare – byggde sig ett litet sommarresidens. 1806–07 anlade han också den park som så småningom blev Malmö Folkets Park. En vindlande park i engelsk stil med ätliga kastanjer, brusande vattenfall och skogliknande miljö. Det var faktiskt den första parken i Malmö som var öppen för alla. Om man nu klarade av att ta sig dit förstås, från den smutsiga, stinkande och bullrande innerstaden. Det var ju till att klafsa över åkrar och ängar på vägen.

Sommarresidenset från 1796, där Frans bodde med sin hustru Anna Caisa af Trolle, står kvar än idag, mittemot den första entrén på Parkgatan. Parken ägdes efter Suells död av olika personer, 1891 blev den Sveriges första Folkets Park. Uppdelningen av tolv jordar behölls till sent 1800-tal. I övrigt bebyggdes inte Möllevången förrän under tidigt 1900-tal. Ett litet stationssamhälle, vid nuvarande Södervärn, uppstod vid järnvägen Malmö-Ystad som anlades 1874. Några av de små gathusen med trädgårdar framför finns fortfarande bevarade på Fricksgatans södra sida. Kockums mekaniska verkstad etablerades 1840 kring nuvarande Davidshallstorg och grundaren var Frans Henrik Kockum. Intill verkstaden byggde man snart arbetarbostäder så att de som jobbade på fabriken skulle ha nära till sin arbetsplats. Detta var upphovet till området Lugnet (som sedermera revs i slutet av 1960-talet och början av 70-talet). I takt med industrialiseringen och rationaliseringar på landsbygden flyttade fler och fler in till städerna. Så småningom blev det trångbott på Lugnet.

Då planerade man för att bebygga området Möllevången och major och stadsingenjör Anders Nilsson (vars namn fortfarande pryder en gata vid Fridhemstorget) gjorde den första stadsplanen 1903. Åren därpå började byggnationerna. Torget anlades 1904–06. Anders Nilsson hade studerat uppbyggnaden av olika städer i Europa och ville att man skulle kunna anlägga Möllevången utifrån tankarna om en medeltida stads oregelbundna gatunät. Därför gjorde han små förskjutningar i fasaderna, förflyttade fonden en smula för att skänka betraktaren en vacker vy. Ett sådant exempel kan vi se om vi går fram till korsningen Kristianstadsgatan/Ängelholmsgatan och tittar mot Möllevångstorget, på huset i fonden (adress Claesgatan 1).

 

Kristianstadsgatan 23

Området planerades och byggdes ursprungligen som en arbetarstadsdel. Här kunde arbetarna från de många industrierna och fabrikerna runt Bergsgatan bosätta sig och därmed ha nära till sina arbeten. Ryska gummifabriken, Skandinavien på Barkgatan, Stenbockens bryggeri och Mazetti var några av arbetsplatserna. Många av arbetarfamiljerna hade stora barnkullar. Nu fick de möjlighet att flytta in i, för tiden, toppmoderna lägenheter runt om Möllevångstorget. Då som nu rådde kommers på torget, en dröm för varje arbetarhustru kanske? Dock var det inledningsvis mest pigor och fina fruar från innerstan som handlade på torget. Där fick man ju inte klossa, handla på krita. Arbetarkvinnorna tvingades handla på kredit hos hökarna i mindre butiker i smågatorna, och det som handlades skrevs upp ”på bok”. När mannen fick lön kunde man betala det man var skyldig. Många arbetarfamiljer som bosatte sig på Möllevången var fattiga och barnrika. Tofflor kunde hämtas på fattigvården och kallades ”susartofflor”. Alla barn hade inte kläder nog för att kunna gå till skolan. En klausul i betygsboken gjorde dock gällande att barn som saknade nödiga gångkläder hade rätt att stanna hemma från skolan. Möllevångsbarnens skola var Monbijouskolan och från 1909 även Johannesskolan.

 

Kristianstadsgatan 33

I en inventering av Möllevångens bostadsbestånd som gjordes i början av 1950-talet konstaterades att 80% av lägenheterna i området saknade modern utrustning som wc, badrum och centralvärme. 70% av lägenheterna bestod av 1 r o k. En helt annan typ av hyresgäster flyttade in när de skötsamma arbetarna flyttade till nybyggda områden. Personer med svag ekonomi och med missbruksproblem började förknippas med stadsdelen. 1965 är tendenserna till förslumning höga och Möllevången placeras i kategorin med sämst fysisk och social miljö. Brottsligheten i Malmö var den högsta i just dessa gator. En som reste med sin far till torget under 50-talets slut var Bertil Aunér, som har berättat om Minnen från Malmö – en liten stad på 60-talet i en bok med samma namn: Jag följde med min far till Möllevångstorget ett par gånger i min tidiga ungdom. Torgets utbud var inget jag brydde mig om, med undantag för en enstaka handlare som sålde hemlagade karameller och marmedladkuber i underligt grälla färger. En annan sak fascinerade mig – de flådda kaninerna, vars skinn hade dragits av dem, men som hadentassarna kvar. Min far sa att det var för att visa att det inte var katter. Jag rör vid både åsyn och tanke.

 

Kristianstadsgatan 35

När Malmö expanderade på 40- och 50-talen började många arbetarfamiljer att se sig om efter annat boende. Augustenborg, Persborg och Lorensborg, för att nämna några då nybyggda områden, erbjöd en lyx som Möllevången inte kunde motsvara, med hög standard, badkar och toalett med rinnande vatten – inomhus!

Modernitet och rationalitet var tidens ideal. Ronny Ambjörnsson har berättat om en sådan flytt från trängsel och smuts till luftighet och renlighet: Ett rum och kök byttes mot två rum och kök och även om antalet kvadratmeter nog inte var så mycket större så var helheten avgjort en annan: parkettgolv i stora rummet, kylskåp i köket och badkar på toaletten, en modernitet så överväldigande att vi till en början närmast kände oss blyga inför dess ohöljda utmaningar och schangtila erbjudanden, som inför en bondfångare vars knep vi anade men inte kunde motstå. Vad satte man i kylskåpet förutom bröd och smör? Skulle man lägga matta på parketten? Och balkongen, vad gjorde man på den? Som kontrast mot slum och snusk stod moderniteten, varav renligheten var en del, som tidens nya löften: Hygien blev på det sättet en bro mellan kyrkans gamla moral och modernismens nya. Hygienens lagar inhämtades karakteristiskt nog från radion ur vilken det om söndagarna strömmade omväxlande psalmsång och föreläsningar. Mamma uppfyllde hygienens bud genom ett frenetiskt städande. Allt var polerat och putsat till ytor så glänsande att bacillerna halkade av och virvlade ut genom fönstren som för det mesta stod öppna för vädring. Ljus, luft och renlighet blev under trettiotalet metaforer för upplysning och rationalitet.

 

Sofielundsvägen 28

Bostadsrättsföreningen fick sitt namn efter kvarteret som ju i sin tur fick namnet efter bryggeriet. Detta grundades 1897 av dansken Christian Willerup. Richters flyttade in 1913 och hade även en liten vattenfabrik i samma kvarter under Betlehemskyrkan. Öl till husbehov har man bryggt i Malmö sedan medeltiden, större kvantiteter importerade man från Tyskland. Vid 1800-talets mitt revolutionerades ölbryggningen på två sätt; dels kom näringsfriheten när skråväsendet avskaffades, dels började man saluföra lageröl.

Fem stora bryggerier startar sin verksamhet under 1800-talets andra hälft; förutom Stenbocken också Mattssonska bryggeriet, Malmö Bryggerier AB, Malmquists bryggeri och Richters Bryggeri AB. Bara Malmquists och Richters fanns till slut kvar, då i lokaler på Ystadvägen. Pripps köpte upp dessa i början av 1960-talet och drev vidare bryggeriverksamheten. Lukten påverkade eleverna på Heleneholms gymnasium mittemot. Att ha fönstren öppna när produktionen var i gång var hart när omöjligt.

 

Södra Parkgatan 18

Under trettiotalet var det depression och oroliga tider i Europa och ett andra världskrig stod för dörren. I många fastigheter lämnades bygglovsansökan in, med önskan om att bygga ett skyddsrum i källaren. Vid denna tid saknade lägenheterna källarförråd. Utrymmet användes för att förvara kol och ved. Det lär under denna tid ha legat en ved- och stenkolshandel borta på Sofielundsvägen.

Under andra världskriget var tillgången på kol mycket begränsad och de flesta fastigheter fick då i stället elda med ved. Detta var mödosamt eftersom det brann så fort och nattsömnen blev störd av det ständiga behovet av mer ved. Som alternativ fanns torvbriketter som hade en längre brinntid. Det rådde också brist på en del matvaror, som kaffe, te och kakao vilket ledde till ransonering. Dessa utfärdades av Statens livsmedelskommission.

Kriget skildrades även på filmduken. En känd person från Möllevången hade huvudrollen i Beredskapspojkar som kom 1940 – Nils Poppe. Nils Einar Jönsson, senare Poppe, föddes 1908. Han blev som späd såld till en änglamakerska, men överlevde och blev fosterhemsplacerad hos en familj på Möllevången. Fosterfadern arbetade på Skånska Cement, där fick även Nisse jobb. Samtidigt engagerade han sig i socialdemokratiska ungdomsklubben. Efter att ha fått ett stipendium på ettusen kronor kunde han söka in till Svalövs folkhögskola för att studera. Varje årskurs avslutades med att eleverna satte upp en pjäs. Rektorn tyckte att Nisse var så duktig att han borde söka sig till teatern. Därpå skrev han ett brev till Oscar Winge på Hippodromteatern i Malmö. Resten är historia. När Poppe fick sin första roll blev han så glad över detta att han sprang hem till sin mor för att berätta. Hon lär ha svarat: ”Men Nisse, inte ska du väl gå och bli taskenspelare! Jag som hade hoppats att du skulle få plats på Solidar. Du kunde ju arbeta upp dig till föreståndare och få vit rock.”

 

Södra Parkgatan 39

På bilden av Ekströms skomakeri står skomakaren själv i dörren och hälsar oss välkomna. En vacker fasad en gång, men där bakom dolde sig små lägenheter utan större bekvämligheter och med utedass på gården. Huset innehöll ursprungligen 34 lägenheter med 1 respektive 2 rum. 1976 plockades balkongerna ner och de flesta av fasadens dekorationer försvann. Lägenheter slogs ihop och 34 blev 19. Många av stadens balkonger försvann för övrigt i samma veva då en rasolycka med dödlig utgång ägt rum i staden 1974. Flera fastighetsägare föredrog då att plocka ner balkongerna i stället för att renovera dem.

 

Jespersgatan 13

I kvarteret Fritz uppförde MKB ett åttavåningshus 1953. Till vänster i bilden syns Sevedsgatan och bakom höghuset Sevedsplan, som ursprungligen var en äng och senare användes som så kallade potatislotter. Kvarteren blev på 50-talet en liten stad i staden med ett centrum kring Sevedsplan där det fanns bageri, skrädderi, frisör, blomsteraffär, tobaksaffär och speceriaffär. När området byggdes hade bilen börjat bli var mans egendom och därför tillämpades trafikseparering. Bilarna kördes in i säckgator och i själva området var det huvudsakligen gående och cyklister som kunde färdas fritt. 

 

Sofiagatan 14 A

Lasse Holmqvist (1930–1997) var programledare, författare, tevepersonlighet och redaktör. Mest känd blev han för programserien ”Här är ditt liv” där en – oftast känd – person ”kidnappades” och blev huvudperson i ett program om sitt eget liv. Han var också ofta engagerad av Malmö FF i olika sammanhang och satt i klubbens styrelse. Lasse Holmqvist levde sitt första år på Sofiagatan 10, ett stenkast från Sevedsplan. 

 

Sofiagatan 2
Sofielundsgården

Både gatan och gården har fått sitt namn efter Sophia Charlotta af Trolle. Hon var gift med Hans Bauert och de båda bodde på Sofielundsgården, vid samma plats ligger idag Matteuskyrkan. Till gården hörde en stor park på sex tunnland. Efter flera olika ägarskiften köpte Malmö stad gården. Huvudbyggnaden revs 1953 och då tillvaratogs några kakelugnar, trappräcke, dörrar och beslag som nu finns hos Malmö museer.

 

Friisgatan 9
Malmö Tivoli

Entrén låg ungefär där Friisgatan nu öppnar upp sig ï riktning österut, för på tivolits tid var inte gatan dragen genom kvarteret. Ole Olsen drev detta nöjesetablissemang som startade 1898. Här kunde nöjeslystna mot entréavgift åka karusell, dansa, skjuta prick samt äta och dricka. Oles hustru Anna förestod restaurangen, och såg till att det fanns rejäla smörrebröd för den hungrige. Både clowner, svärdslukare och fakirer hörde till sevärdheterna. Malmö Tivoli existerade till och med säsongen 1901.

 

Friisgatan 14
Kvarteret Korpen

Kvarteret ramas in av Spångatan, S. Förstadsgatan, N. Skolgatan och Friisgatan. I Bo Widerbergs klassiska och prisbelönta film med samma namn från 1963 gjordes inspelningarna i kvarteret. Från Spångatan öppnade sig en öppen plats som kallades ”tundran” och i en enrumslägenhet i rivningsfastigheten bodde filmens familj, spelad av Emy Storm, Keve Hjelm och Tommy Berggren. På bilden syns Bo Widerberg med dottern Nina i knäet under första inspelningsdagen i juli 1963.

 

Friisgatan 45 (nere vid Folkets Park)
Vaktparaden

1912 grundades Folkets Parks vaktparad som sedan fanns kvar till slutet av 1960-talet. En tamburmajor minns: ”Vi marscherade runt i Parken i samband med artistframträdandena på Friluftsscenen. På söndagar startade vi ute i stan. Vi gjorde halt utanför entrén på Amiralsgatan. Sedan var det min uppgift som tamburmajor att sätta igång marschen så att vi nådde Friluftsscenen någon minut innan 17. Totalt var vi strax under 30 pågar. Besättningen var trumpet, klarinett, bariton, ventilbasun, bastuba, valthorn, trummor, bastrumma och cymbaler. För detta fick vi 2 kr/dag. Efter första spelningen fick vi dessutom smörgås och lemonad.”

 

Möllevångstorget 1
Herta Wirén

I huset med adress Möllevångstorget 3 växte författaren och journalisten Herta Wirén (1899–1991) upp. Hon debuterade som författare vid 76 års ålder med självbiografiska ”En bit bröd med Anna” som handlar om hennes uppväxtår i Möllevången. Denna utpräglade arbetarstadsdel formades då av fackföreningsrörelse och klasskamp. Boken följdes av ytterligare sju titlar.

Huset projekterades och byggdes av bland annat en snickare och en murare som sedan själva flyttade in i fastigheten och gjorde rymliga ettor för stora barnfamiljer. Herta bodde i en sådan enrumslägenhet tillsammans med fem syskon och sina båda föräldrar, totalt åtta personer. Fadern var murare och aktiv i fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen. Som barn lånade hon böcker i Arbetarnas läsebibliotek i Torpgatan av en viss Anna Stenberg, första kvinnan i Stadsfullmäktige, som hade detta som ett av sina många uppdrag.

Herta blev själv socialdemokratisk politiker med tiden och blev på 1930-talet första kvinnan i Malmös skolstyrelse. Hennes hjärtefråga blev fria skolmåltider, något som med tiden blev verklighet. I filmen ”Kärlek och vilja” (1983) av Jean Hermansson och Torgny Schunnesson får vi följa Herta på hennes barndoms torg och hon tar oss även in på sin bakgård där hon berättar om livet på Möllevången. Herta Wirén fick Malmö stads kulturpris 1989.

 

Ängelholmsgatan 3
Fabriks AB Skandinavien

I kvarteret Eden uppfördes Fabriks AB Skandinavien som tillverkade tråd, band, garn och knappar och där det också fanns en avdelning för träindustri. Firman var danskägd och under glansdagarna arbetade 250–300 personer här. Under första världskriget rådde importstopp för råvaror vilket medförde att fabriken huvudsakligen fick producera pappersgarn. Numera huserar spelutvecklingsföretaget Massive Entertainment i lokalerna.

 

Ängelholmsgatan 14
Ett hett jobb

Fotografen stod med ryggen åt Möllevångstorget och med Ängelholmsgatan i förgrunden när hen tog bilden. Med mannakraft, kvastar, handdragna maskiner samt med häst och vagn som hjälpmedel yttjärades gatorna i Möllevången för att göra framkomligheten bättre. På skyltfönstren i bakgrunden går det att läsa att det fanns mjölk-, smör-, bröd- och köttaffär i kvarteret. Foto: Malmö stadsarkiv.

 

Sevedsplan 11
Potatislotter som blev torg

När Sofielund inkorporerades i Malmö 1911 styckades marken upp och såldes och de nuvarande kvartersnamnen fastslogs. Där Sevedsplan ligger idag fanns då bara ängar som ägdes av Malmö stad, senare användes platsen för potatislotter där man odlade för husbehov. Husen vid Sevedsplan uppfördes av MKB i början av 1950-talet. På bilden syns uppförandet av kvarteret Seved, Sevedsplan är till höger om husen.

 

Rasmusgatan 34
Närapå en lantlig idyll

Så här ensamt stod hörnhuset vid Rasmusgatan en gång i tiden. Gathuset intill fick så småningom stryka på foten för 1960-talshusen men fortfarande syns Lantmannagatan som en lummig och icke stensatt allé i bilden. Skorstenen som sticker upp i bakgrunden hör till Maskinfabriks Aktiebolaget Thule vid nuvarande Garaget. Lägg märke till varningsskylten för järnvägen vars spår löpte i nuvarande Spårvägsgatan/Lönngatan.

 

Köpmansgatan 8–10
Balla bilar

Här har bebyggelsen förändrats radikalt sedan 1977 då bilden är tagen. Endast hörnhuset mot Jespersgatan är sig likt. De färgglada bilarna skvallrar om en tid då bland annat Volkswagen-bubblor var populära färdmedel.