Fastighetsägaren Gustaf Grapengiesser och vaktmästaren Mohammad Esmaili i trädgården på Rasmusgatan 28.

– Ett hus är som ett bibliotek, det finns en berättelse bakom varje dörr

– När jag ringer stadsbyggnadskontoret brukar jag säga att jag ringer från en av Malmös mest kända adresser.

Det säger Gustaf Grapengiesser, BID-medlem och nybliven ägare till fastigheten Rasmusgatan 28 på Seved i Malmö. Adressen har rönt uppmärksamhet i medierna, som skrivit om områdets tidigare problem med social utsatthet och kriminalitet.

– Men det finns en annan berättelse också, säger han. För det finns en väldigt stark gemensam känsla i området. Sedan jag köpte huset i fjol har det varit helt lugnt här. Helt lugnt.

En ovanlig fastighetsägare

Gustaf Grapengiesser är inte den typiske fastighetsägaren. Han har en bakgrund i IT-världen där han varit med om att bygga Barnebys, som han beskriver som världens ledande nättjänst för att hitta design, konst och antikviteter.

Och nu vill han äga och utveckla fastigheter.

– Det är väldigt mycket som är bra här i Sofielund och i mitt hus, säger han, och det är det jag bygger på. Självklart har jag en social ambition, men den grundläggande utgångspunkten är att det ska bli en bra affär, annars går det inte. Men man kanske inte måste ha så bråttom.

– Äger man en sådan här fastighet så lär man också känna samhället. Man ska inte vara naiv, men om man inte fattar att det här är Sverige, om man tror att det här är ett undantag, då har man inte fattat någonting.

Ringde på hos alla i huset

Det första Grapengiesser gjorde som ny fastighetsägare var att gå runt och ringa på hos alla i huset. Med sig hade han en bekant som talar arabiska.

– Det gav mig en omedelbar kontakt med alla hyresgästerna, oavsett vad de pratar för språk. Och det är det kanske inte så många andra hyresvärdar som har gjort, varken här på Seved eller någon annanstans. Men ett hus är som ett bibliotek; det finns en berättelse bakom varje dörr.

– Vi försöker hitta allianser hela tiden. Det är bara tolv hyresgäster i huset, så det är kanske inte så svårt. Men det har gjort stor skillnad. Samtidigt så bygger det på att jag och min vaktmästare är närvarande hela tiden och försöker lära känna människorna här.

Vaktmästaren heter Mohammad Esmaili. Han är uppvuxen som flykting i Iran och egentligen gymnasiestuderande i Sverige. Trots hårda krav på lyckade resultat i skolan har han kunnat kombinera studierna med ett deltidsjobb som vaktmästare. Tillsammans har de nu målat om trappuppgångarna och fasaden, städat upp gården, källaren och trappuppgångarna.

– Jag tror att de som bor här märker att Mohammad och jag verkligen jobbar med huset, att vi bryr oss, har ögonen på det och försöker åtgärda både stort och smått så fort det är möjligt. Snart ska vi börja byta lägenhetsdörrarna, så att alla får säkerhetsdörrar och sedan är det dags att ta sig an lägenheterna. Standarden varierar oerhört mellan dem, men jag måste ordna alla de gemsamma sakerna först.

Små medel – och ambassadörer bland hyresgästerna

– Det här sättet att arbeta och sköta huset är ett försök att bevisa min egen idé om att man faktiskt kan lyckas även om man jobbar med små medel. Men när man gör det på lite låg nivå som jag, och finansierar det med pengarna från hyrorna, så går det lite långsamt.

– Men det går framåt, säger han och understryker att han vill åstadkomma en uthållig förvaltning av huset. Jag vill ju gärna vara med på resan när Sofielund utvecklas. Däremot är viktigt att framhålla att det inte är gentrifiering jag hoppas på – om den inte består i att folk får jobb, förstås. Då är jag för den!

– Vi har några ambassadörer här också, tillägger han. Vi stöder oss mot dem och bland annat har de fått ta över ansvaret för källaren. Vill man ner dit i dag får man gå till någon av dem och låna nyckel. Det har gjort att vi inte alls har några problem i källaren längre. Hittills fungerar det prickfritt.

En annorlunda lösning, på många sätt.

Här finns hemsidan för Kvarteren Framåt AB och Rasmusgatan 28.