Gul runda

Den gula rundan går i Malmöindustriernas och småföretagens spår – ganska förståeligt när vi huvudsakligen rör oss i ett industriområde. Rundan kan verka något ologiskt upplagd, men det beror på områdets geografiska beskaffenhet. De stora industribyggnaderna som dominerar i kvarteren Kampen och Lyckan gör ju att det i stora sjok blir ”låst” mellan Lantmannagatan och Norra Grängesbergsgatan.

Vi tänker oss – som ni ser av bifogad karta och övrigt material – att vi börjar vandringen vid Garaget på Lönngatan, följer Lantmannagatan, viker in på Ystadsgatan och därefter vandrar Norra Grängesbergsgatan ner. Därefter tar vi samma gata tillbaka innan vi via Amiralsgatan kommer till Folkets Hus och till sist – som bestämt är – Folkets Park.

Är ni redo? Nu går vi!

Maskinfabriks Aktiebolaget Thule (Garaget, Lönngatan 30)

Verktygsmaskiner framställdes i detta bolag som grundades 1908 och som med tiden utvidgades till att även omfatta bordhyvelmaskiner och hydrauliska snabbkallsågar. När företaget växte byggde man ut, den stora maskinhallen restes 1942. Sex år senare byggdes kontorslokalerna i korsningen Lönngatan/Lantmannagatan. Verksamheten lades ner i slutet av 50-talet och därefter har det varit en brokig kaskad av verksamheter i lokalerna. Åkermans huserade här ett antal år, därefter var det yrkesskola. Malmö stadsteaters dekorateljéer flyttade in i slutet av 70-talet och byggde rekvisita, bland annat till succén Kristina från Duvemåla. Sedan 2008 finns mötesplatsen Garaget, med stadsdelsbibliotek i lokalerna.

 

Lönngården (Lönngatan 36)

I början av 30-talet bildades området Lönngården och tretton i princip likadana hus uppfördes, alla så kallade lamellhus som står snedställda med ena gaveln ut mot Lönngatan. Samtliga ritades av blivande stadsarkitekten Carl-Axel Stoltz. Brf Lönngården grundades 1933, fyra huslängor med fyra våningar och i varje hus sex trappuppgångar. När husen byggdes var de utomordentligt moderna med badrum, tvättstuga, mangelrum och förråd i källaren. Eftersom husen var avsedda för arbetare var lägenheterna generellt små. Till höger i bild synes spåren för Malmö-Ystads järnväg.

När denna lades ner i början av 1970-talet anlades istället en cykelbana.

 

Nya Sofielundsskolan (Lantmannagatan, mittemot Pågen i detta fall, bilden är från Rolfsgatan 8)

Alldeles intill Sofielunds gamla folkskola låg ett koloniområde kallat Thulekolonin, som anlades på 1910-talet. 1923 övertog kommunen marken som ansågs som en bra plats för kommande utbyggnad av skolverksamheten. På 1940-talet byggdes det i stilen nyrealism och Nya Sofielundsskolans från denna tid är ett bra exempel på stilen. Arkitekt var Sture Frölén, skolan stod klar 1949. Då var den Sveriges största och i matsalen kunde 800 barn utspisas samtidigt. Konstverket ”Förstoringsglaset” syns utanför entrén, gjord av Gustav Nordahl 1953. En av skolans många berömda elever är den första svenska kvinnan att bestiga Mount Everest, äventyrerskan Renata Chlumska.

 

Pågen (Lantmannagatan 32)

1878 grundade Matilda Olsson och hennes man Anders Påhlsson det bageri som hustrun initierat och som fick namnet Påhlssons bageri.  1960 lämnade man Möllevången och Bergsgatan för de nybyggda och moderna lokalerna på Lantmannagatan. Då blev också bageriet rikstäckande från att huvudsakligen ha varit en lokal angelägenhet. Nu funderade man över ett nytt företagsnamn, som kunde förknippas med ”ungdomlig friskhet”. Det blev Pågens Familjebageri AB, något som så småningom kortades ner till Pågen. Och en påg, det är ju i Skåne en pojke. Familjen Påhlsson äger fortfarande företaget.

 

Dama-Verken (Lantmannagatan 36)

Egentligen hette företaget AB Damm- och Spånledningar, men vem sa det i vardagslag? Dama-verken fick det bli i folkmun. Företaget startade 1909 och flyttade 1936 till de nybyggda lokalerna på Lantmannagatan. Både kontorsbyggnad och maskinhall fanns på samma plats, därutöver fanns under maskinhallen ett luftskyddsrum vilket personalen också använde som cykelställ. Vad tillverkades då? Jo, fläktar och anläggningar för ventilation och spåntransporter – senare också anläggningar för torkning och luftkonditionering. Dessutom de klassiska klädskåpen av plåt som många arbetsplatser genom åren förfogat över.

 

Nya Aktiebolaget Eskil Metzén (Kopparbergsgatan, strax om hörnet till höger från Lantmannagatan)

Redan 1910 uppfördes Metzéns färgeri och kemiska tvättanstalt vid Kopparbergsgatan efter att sedan 1850 existerat på Södra Förstadsgatan 17. Byggnaderna ritades av arkitekt Axel Stenberg och har i stort sett kvar sin ursprungliga form trots diverse förändringar över tid. Numera har de patinerade byggnaderna försetts med rivningsförbud eftersom de representerar det tidiga industriområdets etablering. Till en början sysslade företaget med färgning av hemvävda textilier, men med tiden färgades också bomull och yllevaror.

 

Malmö Bleckvarufabrik/PLM (Fagerstagatan 1D)

Många företag som flyttade till Sofielunds industriområde kom från centrala Malmö. De behövde modernare och större ytor för sin produktion. Malmö Bleckvarufabrik – gemenligen kallad ”Bleckan” startade som AB Bleckvarufabriken i Åkarp 1890, men flyttade vidare till Lund varifrån de flyttade till Malmö 1909. Fabrikslokalerna var då nya, men utvidgades så småningom. Här fanns ett litografiskt tryckeri samt en maskinpark för tillverkning av bleckemballage – helt rätt i tiden när konservburkarnas gyllene era var på frammarsch. Köttkonserver och grönsaksdito sparade husmödrarna många sköna timmar i de inte alltför moderna köken den gången. 1919 gick företaget ihop med AB Plåtmanufaktur.

 

Saturnus (hörnet Lantmannagatan/Ystadsgatan)

Företaget grundades 1893 men 1937 flyttade AB Fabriken Saturnus till de nybyggda lokalerna vid Lantmannagatan. Kontor, fabrik och lagerlokaler rymdes i det nya funkiskvarteret som hade kostat 200.000 att uppföra och ritades av arkitekten Stig F Johansson. Familjen Liepe hade köpt verksamheten 1920 och med tiden blev det modernare och storskalig tillverkning. Läskedrycks- och glöggtillverkning var den huvudsakliga födkroken, men även essenser och smaksättningar gjorda av naturliga aromer från frukter och kryddor. En av företagets kända produkter är Piratens besk – när monopol på alkohol upphörde 1995 började man sälja alkoholhaltiga drycker. År 2000 flyttade familjeföretaget till Fosieby.

 

A Hultén AB (Norra Grängesbergsgatan 10)

Här har det bedrivits möbeltillverkning inom ramen för A Hultén AB, ett företag som startades redan 1893 av snickaremästaren Anders Hultén. Företaget flyttade 1947 in i den moderna fabriksbyggnaden på hörnet av Norra Grängesbergsgatan och Kopparbergsgatan. Här tillverkades möbler, främst till varuhus, banker, butiker och kontor och kunderna fanns över hela landet. I mer än tjugo år efter makens död drev änkan Emilia Hultén verksamheten.

 

AB Textilkonst (Norbergsgatan 7, den gula tegelbyggnaden med taggtråd, ny byggnad således)

Snörmakeri är ett ord som används alldeles för sällan numera. Detta, tillsammans med tillverkning av band och spetsar, var företagets födkrok från starten 1932. Sju år senare byggde företaget de sprillans nya lokalerna vid Norbergsgatan och här hade man sedan både kontor och fabrik. Ägarfamiljen Ehnimb tittade ut i Europa och tillverkade moderna fabrikslokaler enligt denna förebild, viktigt var att det skulle vara ljusa och luftiga lokaler och att de anställda skulle ha möjligheter till fräscha omklädnings- och lunchrum.  Med tid och stunder utvecklades produkterna och kom att omfatta både lampskärmar, skosnören och spetsar.

 

Sofielunds industriområde (Kopparbergsgatan 27 – mittemot A Hultén AB, nr 9)

Så sent som i början av 1900-talet fanns de allra flesta industrierna och fabrikerna i den centrala staden. När nya stadsplaner kom och mark avsattes för utveckling av industrier blev Norra Grängesbergsgatan en viktig pulsåder från början av 1930-talet. Kring denna gata planerades och byggdes industriområdet ut. Närheten till Kontinentalbanan var viktig. Gatunamnen i området hämtades från olika svenska bruksorter. På bilden syns den gamla nätstationen i förgrunden.

 

Folkets Hus (Olof Palmes plats)

I december 1947 ersattes det gamla ärevördiga Folkets Hus (Sveriges första) på Torpgatan för det mer moderna och ändamålsenliga vid Nobeltorget. Arkitekten Hans Westman ritade.  I byggnaden fanns förutom kontor för politisk och facklig verksamhet en scen som under en period var filial till Malmö stadsteater. Under 1940-, 50- och 60-talen kom denna att inhysa folkliga och populära Södra teatern. Här spelades mestadels revyer och komedier – såväl Karl Gerhard och Povel Ramel som Maritta Marke och Zarah Leander har estraderat i lokalerna. Idag har Moomsteatern sin verksamhet här.

 

AB Kvarnmaskiner (Sofielundsvägen 57)

När det grundades 1867 hette företaget Malmö Franska Kvarnstensfabrik och var en filial till Köpenhamns möllestensfabrik. Det franska anslaget berodde på att man ansåg att fransk kvarts revolutionerat mjölfabrikationen och firman producerade sålunda franska naturkvarnstenar. De speciella kvarnstenarna kallades följaktligen ”fransyskor” och blev tongivande för modern siktmalning.

Man flyttade från hamnen till kvarteret Sämjan och de befintliga lokalerna där, spatiösa sådana – hela 6 400 kvadratmeter. Företaget fanns under det senare namnet Kamas kvarnmaskiner till 1974.

 

Björngrottan (vid den nya lekplatsen till vänster om ”sceningången” mot Falsterbogatan)

Det är svårt att tro i vår upplysta tid, men så sent som i början av 1950-talet fanns det en björngrotta i Folkets Park. Här kunde besökarna få se de tre björnarna Finn, Fina och Finette. Vid solenna tillfällen hände det att någon berusad person ramlade ner i björngropen, men det ledde aldrig till några allvarliga incidenter. Det var heller inte ovanligt att överblivna kakor och bakelser från Far i hatten blev björnmat.

 

Far i hatten (i Folkets Park)

Per Anton Holmgren, i det civila filare på Statens järnvägar, är upphovsman till namnet på detta klassiska nöjesetablissemang från 1892. Stället kallades tidigare Parkrestaurangen och Gamla restaurangen. Föreståndaren ifråga – som började sitt värv i parken på 20-talet – hade svårigheter att få gäster till restaurangen, varpå dåvarande parkchefen Anders Hellquist uppmanade honom att göra reklam för stället iförd brokig väst och hög hatt. Den höga hatten blev snart ett signum Per Anton och restaurangen blev snabbt populär. Det byggdes estrad och dansbana och många är de malmöbor som här lagt en sula i parketten.